Sydeuropa ska stå still

Flera fack i Medelhavsländerna försöker samordna demonstrationer och generalstrejker mot neddragningspolitiken. Målet är att lamslå Portugal, Spanien, Malta, Cypern, Grekland och Italien under en och samma dag denna höst.

Allt större ansträngningar görs av de fackliga organisationerna kring Medelhavet att hitta ett datum i höst då de kan gå ut i gemensam generalstrejk. Lyckas de blir det en strejk som kan lamslå hela södra Europa.

Det portugisiska facket CGT-P vill att strejken ska genomföras den 14 november. Det är ett datum som även spanska facken UGT och CCOO kan tänka sig.

Men ännu är inget bestämt.

– Vi håller på att förhandla om datumet med facken i andra länder. Jag hoppas att det blir en gemensam strejk, säger Camil Ros, avtalssekreterare för UGT i Katalonien, Spanien.

De andra länderna där det kan bli strejk eller stora demonstrationer  är enligt Arbetets källor Italien, Malta, Cypern och Grekland.

Det grekiska facket Adedy, som organiserar offentliganställda, bekräftar att det sedan i somras finns långtgående planer på en samordnad sydeuropeisk generalstrejk.

– Vi har ägnat oss tillräckligt mycket åt prat om solidaritet. Nu är det dags att ställa sig upp sida vid sida, säger den internationelle ­sek­reteraren Vassillis Xenakis.

– I stället för att strejka och demonstrera olika dagar vore det bättre med en samordning över gränserna. När långivarna är samordnade bör vi också vara det, fortsätter han.

Precis som de spanska och portugisiska facken har tagit några steg närmare varandra har även de grekiska och italienska facken närmat sig varandra.

För två veckor sedan inleddes en demonstration i Greklands näst största stad, Thessaloniki, av det italienska facket Cgil. I Rom i förra veckan var det det grekiska facket Adedys tur att inleda de italienska protesterna.

Samtal om en gemensam strejk står högt på den fackliga agendan. Enligt Vassillis Xenakis förs diskussionerna om en gemensam generalstrejk även med facken på Cypern och Malta.

Enligt uppgift till Arbetet ska frågan om en generalstrejk diskuteras den 17 och 18 oktober då Europafackets exekutiva kommitté ska mötas i Bryssel.

Det spanska facket vill att Europafacket ska organisera en aktionsdag då de länder som inte kan eller vill delta i strejken ska anordna andra manifestationer.

Drygt en vecka efter mötet i Bryssel ska de offentliganställdas fackliga organisationer kring Medelhavet mötas på Cypern. Där kommer de att tala om en gemensam konflikt.

Det är oklart vilka möjligheter facken i de olika länderna har att gå ut i en stor strejk under en och samma dag. Det finns en hel del juridiska hinder att överbrygga som handlar om hur strejker får utlösas i olika länder.

Det som talar för ett gemensamt strejk- och demonstrationsdatum är dock att flera fack runt om i Europa har deklarerat att de ska gå ut i konflikt i höst. Facken i Sydeuropa brottas dessutom med likartade problem.

Neddragningarna i välfärden – som länderna måste göra för att få nödlån – anses vara orkestrerad av en trojka (EU, ECB, IMF) som lutar sig mot ett neoliberalt synsätt på ekonomi. Lönesänkningar och sidsteppade kollektivavtal har också väckt ont blod.

I Spanien har exempelvis lagändringar gjort det möjligt att sänka lönerna utan förhandlingar med facket. I Grekland och Italien lika­så. Allt fler talar om att den sociala dialogen, där löner sätts i förhandlingar, är en ordning som inte längre respekteras när ländernas ekonomier ska saneras.

COO:s avtalssekreterare Vicenç Rocosa beskriver det som att den sociala dialogen i Spanien mer eller mindre är död.

– När förhandlingsvägen stängs så finns inte mycket annat att göra än att gå ut på gatorna, säger han.