August Nilsson i ekobutiken – ett av hans många ideella engagemang.

Foto: Ola Torkelsson

August Nilsson i ekobutiken – ett av hans många ideella engagemang.

 

LO:s val – vinna eller försvinna (8). För att skapa ett bättre samhälle för alla, behövs det – entreprenörer. Aktivisten och pedagogen August Nilsson lär ut hur engagemang blir handling. Och han är stolt över Handels motion till LO-kongressen om att stoppa vinster i välfärden.

Kurserna han håller på Glokala folkhögskolan i Malmö heter samhällsentreprenör steg 1 och 2 och fokuserar på att engagemang och initiativ ska tas till vara för att skapa något av värde.

– Ofta förknippas entreprenörsbegreppet med privat näringsverksamhet, säger folkhögskolepedagogen August Nilsson.

Men det finns många goda exempel där idéer om ett bättre samhälle – inte vinstintresset – står i centrum, säger han.

Visst pratar kursdeltagarna finansiering, för den behövs för att genomdriva projekt. Men det finns så många andra sätt än att verksamheten ska ge vinst, det finns projektpengar att söka, det finns lokaler att låna, det finns ett ideellt engagemang att ta vara på, säger han.

Kurserna ges på halvfart för att deltagarna ska ha möjlighet att utveckla sina projekt samtidigt. Ett par av hans tidigare deltagare har till exempel startat Klädoteket i Malmö, där lånekortet ger biljett till en omväxlande garderob i stället för böcker, andra har satsat på hållbar odling i olika former.

Kursen skulle säkert passa många fackligt aktiva, tänker han, och en tidigare deltagare hade faktiskt som projektarbete att utveckla ett ledarskapsprogram för ett LO-förbund.

Under lunchen den här onsdagen kommer Amanda van Rheinberg, en tidigare deltagare, fram och ger honom en kram. Hon har idéer om att göra teaterföreställningar med unga och gillar kursen samhällsentreprenör.

– Det är inte så många som är medvetna om att man kan leva på att vara samhällsentreprenör, de tror att det måste vara en ideell grej, det är ju absurt, säger hon innan hon kilar in till sin teaterworkshop.

August Nilsson jobbar själv 60 procent som pedagog och engagerar sig därutöver ideellt.

Han har engagemanget i blodet. Pappan var med och etablerade Forum­teater i Sverige, mamman var med i Afrikagrupperna. Praktisk
erfarenhet fick han till exempel genom mammans engagemang i en förening för lärare i svenska som
andraspråk.

– Jag var med på mötena och klistrade igen kuvert, berättar han.

I skolan blev det elevrådet, därefter Röda Korsets ungdomsförbund och Attac.

2001, när globaliseringsdebatten var väldigt mycket i ropet och Attac i Sverige bildades, blev han politiskt medveten.

– Det fanns en framtidstro i diskussionen om att omstöpa världen, det fanns konkreta idéer om reformer, det var väldigt inspirerande för mig.

Genom ett utbyte träffade han textilarbetare och fackligt aktiva i Kambodja. Då fick han också i uppdrag att hålla en dragning om arbetarrörelsens historia, och fick läsa på.

– Eftersom det var direkt efter gymnasiet blev det väldigt formativt för mig, säger han.

Sedan fick han jobb på Pressbyrån i sin uppväxtstad Stockholm.

– Det var jag väldigt glad för, då kunde jag också bli Handelsmedlem, yes! För mig kändes det som ett viktigt steg att vara med i den traditionen.

Inom Röda Korsets ungdomsförbund var frågan om etiska upphandlingar stor, och de drev på för att Stockholm skulle bli en Fairtrade city.

– Men efter valet 2006 var det väldigt kört. Allt progressivt arbete som hade gjorts kring upphandling i Stockholm drogs tillbaka.

Han flydde Stockholm – ”där finns en businesstendens nu, eller hur?” och flyttade till Malmö, där politiken och kulturen finns närmare folket, tycker han. Ett år läste han statsvetenskap i Lund, ett år gick han en projektledarkurs på just Glokala folkhögskolan.

Samtidigt var han med och förberedde arrangemanget European social forum, som ägde rum i Malmö 2008.

Projektarbetet blev en mobiliseringsturné: ”Hej Sverige, resan för engagemang.” Där besökte de sex städer från Malmö till Kiruna, ställde husvagnen på torget för spontana samtal, bjöd in föreningsaktiva från olika håll, ordnade små sociala forum och filmvisningar om European social forum.

– Jag blir trött bara jag pratar om det, det var kanske för ambitiöst.

– Den stora behållningen var att vara ute på plats, bland folk, det var väldigt inspirerande.

Tankar och idéer från turnén vidareutvecklar han (ideellt) i ett projekt för att göra demokrati: Watch it!

– Hur man snabbt kan gå från idé till handling, säger han.

Ideellt arbete utför han också inom Attac, där han sitter i nationella arbetsgruppen, det vill säga styrelsen. Lokalt är han sedan två år med och driver kampanjen Besök en bank, där han vill få folk att besöka banker och ställa kritiska frågor liksom byta till bättre lokala bankalternativ.

En viktig fråga för Attac har varit den om att skatteparadisen måste stoppas eftersom de är ett hinder för demokratin. Även om svenska Attac har blivit osynligare har frågan fått en tydligare politisk relevans:

– Det finns en konkret lokal koppling mellan välfärdsföretag och skatteparadis nu. Inte minst Caremaskandalen har aktualiserat Attacs perspektiv.

– Alla som vill ha en hållbar värld måste kämpa mot skatteparadis globalt.

Han är en föreningsräv, gillar också traditionellt styrelsearbete, men när det gäller ideella uppdrag är det också en fråga om tid.

– Jag har lämnat styrelsen för Ronnebygatans ekolivs, säger han.

Däremot är han fortfarande medlem i den ideella föreningen, och som sådan måste han ställa upp med två tretimmarspass bakom disken varje månad, liksom delta i en arbetsgrupp.

Tanken är dels att tillhandahålla billig ekologisk mat, dels att öka trycket på andra butiker att utöka sitt sortiment.

Han förstår att alla inte har förutsättningar att klara sig på 60 procents lön, till exempel har han inga barn, men tror ändå att det ideella arbetet har en viktig roll att spela för många och för samhället.

– Det ger mycket tillbaka, säger han.

Breda samarbeten är bra, anser han. Lokalpolitiken i Malmö är öppen för medborgarnas idéer, säger han. Och samarbetet mellan olika rörelser frodas.

– Jag upplever ett väldigt bra samarbete med LO lokalt i Malmö, vi har en kontinuitet i kontakten sedan European social forum, det har byggts upp en tillit, säger han.

Och då tänker han på Attac, men också på Jordens vänner och Gemensam välfärd, nätverk som är delvis överlappande, delvis inte.

– Samarbetet beror ju också på personer, det måste finnas engagerade som stannar över tid.

– Men något som tyvärr stannat av är ett ambitiöst försök att diskutera europeiska frågor i något forum som involverar både facket och sociala rörelser, säger han.

Kanske måste diskussionen ske mer nischat och tematiskt än i stora forum, tänker han.

– Om vi vill utveckla den nordiska välfärdsmodellen, hur gör vi det i relation till vad som händer i Europa? Vi kan inte bara titta på hur vi ska utvecklas i Sverige.

Vad ska då facket göra för att ta vara på det engagemang som finns? Varför fångade inte Handels upp dig, där i början av 2000-talet?

– Alltså, man måste ju visa sig, vilja lite själv också, säger han, nu medlem och aktiv i Svenska folkhögskolans lärarförbund.

– En uppsökande verksamhet har väl facket arbetat systematiskt med, och utvärderat och utvecklat.

– Men sedan är det väl öppna möten där man får möjlighet att diskutera arbetsrättsliga frågor, politiska frågor. Hur medlemmarna ska komma dit – ja det är en bra fråga. Men det kanske går att hitta nya sätt, vara på kaféer, i nya typer av lokaler där det blir en ny dynamik. Man får fundera lokalt, det finns säkert inte en enda strategi för hur man ska gå tillväga.

– Men det skulle vara väldigt kul att diskutera frågan med fackligt aktiva, säger August Nilsson.

Fakta

Råd till LO:s ledning

• Analysera skatte­paradisens roll i den globala ekonomin och politiken, och ta fram politiska förslag för att motverka dem på lokal, nationell och internationell nivå.

• Ta fram ett program för nya jobb och hållbar omställning i Sverige, i samarbete med andra aktörer.