Foto: Henrik Montgomery

Kollektivavtal för framtiden är kanske en utopi, men man måste formulera vad man vill uppnå, anser Ronny Wenngren och Staffan Holmertz.

 

LO:s val – vinna eller försvinna? (7). Elektrikerförbundet har – som enda LO-förbund – spikat ett framtids­program med mål och visioner för kollektivavtalet. Utopiskt, säger några. Något som hela LO borde skaffa sig, säger Elektrikerna själva.

Programmet har varit betydelsefullt, säger Ronny Wenngren, avtalssekreterare hos Elektrikerna. Det har gett oss stort självförtroende att ha något att diskutera kring – och att veta vad vi vill.

Det heter Kollektivavtal för framtiden. Avtalssekreteraren har den gula programskriften uppslagen vid sin dator på förbundskontoret på Upplandsgatan i Stockholm. Programmet är tio år gammalt och Ronny Wenngren tycker att det börjar bli dags att skriva om och utveckla det.

Den förre avtalssekreteraren, Staffan Holmertz, var tillsammans med juristen Kurt Junesjö drivande när programmet utarbetades i början av 2000-talet.

– Det var vår egen idé. Det fanns inget liknande. Vi såg hur arbetsgivarna flyttat fram sina positioner så vi tänkte att vi borde titta långsiktigt framåt för att ha ett underlag för dialog med fackets medlemmar och för att skapa opinion, säger Staffan Holmertz, som i dag är pensionerad – men fortfarande aktiv i fackets debatt.

En del av programmet diskuterar hur facket kan arbeta med avtalsfrågor och förhandlingar. Där finns också krav: på inflytande, löneutveckling, arbetsmiljö, jämställdhet samt fri- och rättigheter på jobbet.

Individuell lön beskrivs som ett sätt att splittra de anställda. Övertiden ska begränsas till 100 timmar per år och all kompensation för övertidsarbetet ska vara i form av ledighet. När det gäller arbetstidens förläggning strävar Elektrikerna efter att var och en ska bestämma själv. Samma sak gäller ledigheten. Och om inte den anställde och arbetsgivaren kommer överens ska facket ha tolkningsföreträde – allt enligt framtidsprogrammet.

– In i en avtalsrörelse ska man ha med sig ett antal krav, som är förankrade hos medlemmarna. Tala om för arbetsgivaren ett antal gånger vad man vill. Och inte ge sig. Ta en konflikt om det behövs. I avtalsrörelsen säljer vi ju arbetsfred. Det är den enda valutan vi har, säger Staffan Holmertz.

En del har invänt att programmet är för långtgående och utopiskt. Och att många av kraven helt enkelt inte går att genomföra.

– Kanske en del är utopier, men man måste ta fram vad man vill. Vågar man inte säga ros så får man ingen ros.

Sedan 2002 har Elektrikerförbundet successivt lyft fram krav ur programskriften i avtalsförhandlingarna. En del har fack och arbetsgivare skrivit avtal om. Nuvarande avtalssekreterare Ronny Wenngren har en favorit bland dem:

– Det är vår lösning på arbetsmiljön. Sedan avtalet skrevs 2004 har inte enda elektriker dödats på jobbet och det är en remarkabel framgång i en bransch som är förhållandevis farlig, säger han.

Enligt avtalstexten – som kom till efter fackets krav – ska Arbetsmiljöverket göra en inspektion om fack och arbetsgivare inte kommer överens i en arbetsmiljöfråga. Det föreläggande eller inspektionsmeddelande som Arbetsmiljöverket utfärdar blir sedan ett kollektivavtal. Och det betyder att facket kan kräva skadestånd om inte åtgärderna som Arbetsmiljöverket föreslår blir genomförda.

Effekten har blivit att arbetsmiljöförbättringarna genomförs snabbt, enligt Elektrikernas avtalssekreterare.

Han berättar att de sex, numera fem, LO-förbunden i 6F har pratat om att skaffa sig ett liknande framtidsprogram. Än har de dock inte hunnit föra några sådana diskussioner. Ronny Wenngren säger också att ett program skulle stärka 6F, och att det i sin tur skulle ge hela LO större kraft och självförtroende. Han ler och säger:

– Det är viktigt med en affärsplan för yrkeslivet, där medlemmarna kan se vilka målen är. Det är avgörande för hela LO att ha långsiktiga och gemensamma mål.

Som exempel tar han de visstidsanställda. Bland dem är organisationsgraden mycket låg, och det beror helt enkelt på att facket inte har någon lösning på deras problem. Om facket arbetar fram detta så kommer det att finnas skäl för visstidsanställda att gå med i facket.

– LO-förbunden tar upp nya saker i varje avtalsrörelse. Vi har inget gemensamt rättesnöre, som säger vart vi vill komma. Vi behöver ett huvudspår för facket som vi kan hålla ögonen på.

Han tänker sig att ett program för alla förbunden skulle kunna slå fast en miniminivå för avtalsregler för att få vara med i LO. Dessutom skulle ett framtidsprogram för hela LO ta fram krav som blickar framåt tio år.

– Förr kunde man brodera in ”åtta­timmarsdagen” på banderoller. Nu är det inte lika lätt att samla sig kring konkreta krav.

Ronny Wenngren tycker att det i dag behövs krav som gör det möjligt att förena arbetsliv och familjeliv, som kan ge ett drägligt socialt liv, och krav på arbetsmiljön.

– Vi bör tänka lite bortom löne­ökningarna om hur livet ska bli bättre.

Fakta

Ur Kollektivavtal för framtiden

• Inga individuella löner som inte är baserade på objektiva skäl som utbildning, år i yrket, objektiva i avtalet fastlagda yrkesnivåer, mångkunnighet etc.

• Rätt till fulltids­anställning för ­deltidsanställda.

• Arbetstagaren ska ha full bestämmande­rätt över förläggningen av arbets­tiden.