Foto: Pontus Lundahl Bild: Pontus Lundahl

På kommunens tjänstecykel till nästa hembesök. Hanna Björk nobbade erbjudandet om jobb och fryst lön i det nya bolaget. Hon stannade kvar i kommunen och fick nytt jobb i hemtjänsten.

 

Brukaren lät avtalet med Bonzi personlig ­assistans AB ligga framme. Assistenten Hanna Björk fick syn på det. Så fick hon reda att på ett privat bolag skulle ta över.

– Då insåg jag att det var något skumt på gång.

Det dröjde en månad innan personalen informerades, eller rättare sagt nästan hela personalen. En handfull assistenter fick inte följa med. De två högsta cheferna i kommunen berättade att de hade startat eget och att bolaget skulle ta över all personlig assistans från kommunen tre veckor senare.

De anställda uppmanades att skriva på intresseanmälningar där och då. Vill ni följa med eller vill ni stanna kvar i kommunen och bli arbetslösa? Nästan alla följde med till Olivia.

– Ett rent personalraggningsmöte, säger Hanna Björk.

Hon ringde Kommunal så fort hon anade vad som var på gång, men det gick undan och facket hängde inte med i svängarna. Följden blev att Bonzi informerade först. Facket var inte med. Överrumplade och oroliga anställda ställde knappast några kritiska frågor.

Först därefter kallade kommunen och facket assistenterna till informationsmöten. Inte många gick dit. De hade redan skrivit på anställningsavtal med Bonzi.

Hanna Björk var ett av undantagen.

– De ordnade tre möten. Jag gick på ett. Vi var tre anställda där, berättar hon.

På egen hand hade hon då försökt ta reda på villkoren om hon stannade kvar i Stockholms kommun och blev övertalig. Hon fick olika bud, men blev så småningom klar över att hon skulle ha försörjning i något halvår. Hon valde att stanna – trots att utsikterna till ett annat jobb i kommunen verkade små.

– Villkoren i privat personlig assistans är vidriga. Det var inget alternativ, säger hon.

Hon har jobbat av och till i hemtjänsten i tio år och fick rycka in vid behov på sin gamla arbetsplats. Redan efter ett par månader erbjöds hon en fast tjänst på 58 procent.

– Det passade mig eftersom jag pluggar vid sidan om.

I dag tycker hon att det som hände var bra för hennes egen del. Hon gick från ett jobb ”som jag inte var jättenöjd med” till ett bättre.

– Men jag blir upprörd över att assistenterna inte blev upplysta om sina villkor. De blev lurade på sina rättigheter.

2011 hade Stockholms kommun generösa villkor för uppsagda med upp till ett års uppsägningstid. Hanna Björk försökte berätta om det för så många hon kunde – men hon nådde bara ut till en handfull.

– Vi måste ha varit minst åtta hos min brukare, men jag träffade bara på mina kollegor i dörren. Cheferna hade avskaffat personalmötena hos brukaren.

Hanna Björk hade nyss fått fast jobb. Privatiseringen innebar att hon skulle bli av med det. I privat assistans tar anställningen slut när brukaren dör eller är missnöjd med assistenten. Det skapar en otrygg tillvaro.

– Om du stöter på någon som sitter i en trappuppgång är det antingen en uteliggare eller en assistent, som väntar på att klockan ska gå. En del brukare tolererar inte att man ringer på många minuter för tidigt.