Apoteket sa upp två tekniker på grund av arbetsbrist. De hade båda en uppsägningstid på tolv månader enligt las. Facket och arbetsgivaren kom överens om att uppsägningstiden skulle vara arbetsfri.

Men Apoteket vägrade betala ersättning för semesterdagar som var intjänade före uppsägningen. Semestern kunde tas ut under uppsägningstiden, tyckte arbetsgivaren.

I avtalet med facket stod ingenting om att den intjänade semestern skulle betalas ut i pengar eller tid. Men inte heller att den helt skulle gå upp i rök, det vill säga läggas ut under den arbetsfria uppsägningstiden, med noll kronor i ersättning och noll dagar i ledighet.

Facket hävdade att arbetsgivaren inte hade rätt att göra på det viset och hänvisade till arbetstidslagen, som säger att arbetsgivaren inte får förlägga semestern till sjukledigheten eller annan ledighet. Den arbetsfria uppsägningstiden är också en ledighet, en avtalad sådan, tyckte facket.

Arbetsgivaren hävdade i sin tur att den 12 månader långa uppsägningstiden i praktiken skulle expandera till 13 månader om teknikerna inte tog ut den intjänade semestern under uppsägningstiden.

Parterna kunde inte komma överens och tvisten fick avgöras av Arbetsdomstolen, som alltså ger arbetsgivaren rätt. Teknikerna får ingenting för sina intjänade semesterdagar, ungefär 20 dagar vardera, cirka 30 000 kronor räknat i pengar.

Domstolen konstaterar att parterna ”inte uttryckligen avtalat om vad som ska gälla i fråga om utläggning av de berörda arbetstagarnas intjänade semester”.

Och eftersom frågan inte är löst i avtal, får lagen – i det här fallet semesterlagen – avgöra vad som ska gälla.

14 paragrafen i den nämnda lagen säger nämligen att det inte finns något hinder för arbetsgivaren att lägga ut intjänad semester under uppsägningstiden, om den är längre än sex månader.