Fyra av fem kvinnor i Jemen uppger att deras liv har försämrats sedan diktatorn Ali Abdullah Saleh störtades i vintras. Det visar en undersökning av organisationen Oxfam.

Det räcker alltså inte med att störta decenniegamla diktaturregimer.

Äldre strukturer består och har i många fall till och med förstärkts.

I det egyptiska parlamentet sitter nu endast två kvinnor, trots det massivt kvinnligt stöd för en ny ordning under förra årets revolt.

I Tunisien där kvinnorna deltog ännu mer, är siffrorna visserligen bättre, cirka 25 procent, men bara några få av dessa kvinnor är inte framknuffade representanter för djupt reaktionära och islamistiska strömningar.

I Palestina har den fundamentalistiska organisationen Hamas ett större stöd på Västbanken än i Gaza, trots att de faktiskt har makten i Gaza och inte på Västbanken. Skillnaden förklaras av att kvinnorna i Gaza tydligt känner det könsförtryck som införts sedan Hamas tog makten.

I Iran pågår nu vanmäktiga försök från kvinnorättsorganisationer att stoppa de allt starkare kraven på att kvinnor ska bära heltäckande slöja.

De patriarkala maktstrukturerna är tydliga i Mellanöstern och norra Afrika och de byggs nu åter upp efter revolterna. Innan dessa strukturer har störtats finns vare sig någon revolt eller någon arabisk vår.