Till S-kongressen i vår kommer Socialdemokraternas ledning inte att lägga fram ett förslag om ett totalt stopp för vinstuttag ur välfärden.

Internt går arbetet i stället ut på att hitta en metod för att garantera kvalitet och ambitionsnivå i välfärdstjänsterna, erfar Arbetet.

Det betyder att möjligheterna till höga vinstuttag begränsas men inte att uttag av vinst eller överskott helt måste upphöra.

Därmed är det också tydligt att Socialdemokraternas linje står i konflikt med det beslut som LO-kongressen tog i våras om att non profit ska gälla för alla skatte­finansierade välfärdstjänster. Såvida det inte görs nya försök att skruva ihop begreppen för att gå fram med en gemensam arbetarrörelselinje.

Resonemanget bakom Socialdemokraternas ställningstagande är att vi redan har öppnat välfärdssektorn för vinstutdelande företag så mycket. 300 000 elever går till exempel i dag i privat drivna skolor.

Svårigheten med att då konstruera ett system för att helt avveckla vinstintresset är betydande. Därför vill Socialdemokraterna till kongressen 2013 hellre gå vidare med ett system där regler och styrning garanterar kvalitet och där drivkraften att plocka ut höga vinster försvinner.

Det skulle i längden eventuellt även göra välfärdsföretag ointressanta för riskkapitalbolag och minska intresset från internationella företagskedjor.

Kommunal vetorätt, en uppstramad upphandling och ett i övrigt mer verksamt regelverk ska garantera att kvalitet går före vinst, är det tänkt.

När den forna strukturen på svensk välfärd så till den grad slagits i spillror av borgarnas ambition att låta skatter förvandlas till vinstuttag är det naturligtvis problematiskt hur vi ska återgå till ett system där de skatter vi betalar för välfärd också går till välfärd.

Ändå står det klart att varje vinstuttag ur välfärden är en misshushållning med svenska folkets skatter.

Välfärdssektorn verkar nämligen inte under vanliga marknadsmekanismer.

Att ett företag bygger en skola och tar betalt för det är en sak. Kommunen lägger då ut en beställning och det företag som bäst kan kombinera pris och kvalitet får bygga skolan.

Men inom undervisning finns ingen motsvarande marknad för enheten kunskap.

I Sverige tilldelas skolan i stället ett belopp som ska spegla ambitionsnivån i undervisningen.

Blir det pengar över betyder det bara att skolan inte har omsatt allt som den har fått till kunskap hos eleverna.

Omvänt gäller samma sak.

Räcker det belopp skolorna får till en viss mängd lektioner, läroböcker och handledning så finns inget annat sätt att öka vinsten än att minska denna mängd. Det vill säga, det finns inget annat sätt att öka vinsten på än att minska kostnaderna och därmed dra ned på ambitionsnivån.

Inom äldrevården har denna svältkur för att skapa vinst varit mycket framgångsrik.

Socialdemokraterna må ha en annan agenda än alliansen när de sätter kvalitetskrav och inte vinstuttag i första rummet. Och kanske kan den socialdemokratiska linjen bringa ordning på de värsta avarterna.

Likväl kvarstår faktum:

Uttag av vinster kan bara skapas genom att ta av våra skattemedel.

Det borde därmed innebära väldiga svårigheter att skapa ett så heltäckande regelverk att det garanterar att ambitionsnivån aldrig sänks när vinst eller överskott tillåts föras ut ur verksamheten.

Att Socialdemokraterna snart sätter ner foten innebär en ytterligare press på den arbetsgrupp inom LO som ska försöka omvandla LO-kongressens beslut om non profit till aktiva förslag. Om linjerna någon gång landar i samma ståndpunkt lär det bero på att ingen anser sig veta hur en avveckling av vinstuttagen fullt ut ska gå till.