Julia Presno

Foto: Christine Olsson

Fattigdom. Sjukdom. Långtidsarbetslöshet. Psykiska besvär. Språksvårigheter. Brist på nätverk. Brist på utbildning. Julia Presno är diakon och möter människor i alla former av svåra situationer.

– Det finns inga lätta ärenden här, säger hon. Eller ja, ibland skulle det kanske gå att klara av ett ärende snabbt, men det finns ett värde i att arbeta långsiktigt. Det krävs att man sätter sig in i en människas situation, inte bara trycker på en knapp.

Diakonin är kyrkans sociala arbete. Många tycker att det är lättare att söka hjälp av kyrkan eftersom den inte är en myndighet. Och långtifrån alla som Julia Presno träffar är medlemmar i Svenska kyrkan. En del tillhör andra religioner.

– Vi kan ändå mötas, alla är skapade av Gud.

Julia Presno samtalar, ger råd, hjälper till att söka pengar från olika fonder, stöttar i kontakten med myndigheter, skapar möten och handleder praktikanter som behöver prova på arbetslivet. Utöver det är hon med och organiserar gudstjänster och kyrkkaffe.

Att ständigt möta människor i svåra situationer är krävande. Man ger mycket av sig själv och får ofta ta emot ilska som egentligen hör hemma någon annanstans.

– Människor tror att du kan hjälpa dem på sätt som inte är möjliga.

Julia Presno är inte sällan med om hotfulla situationer.

Trots det tycker hon det går bra att släppa det mesta av arbetet när hon går hem. Hon får dessutom handledning av en psykoterapeut för att avlasta sig. Det verkar rätt accepterat hos arbetsgivaren att det är nödvändigt, tycker hon.

Det svåraste är när hon känner att det inte går att komma vidare med en hjälpsökande.

– Problemen sitter i kluster, det finns inga genvägar förbi dem. Ibland är jag tvungen att förmedla att man måste stå ut, att det kommer att vara så här ett tag, säger hon.

– Som nyutexaminerad kan man ha en tendens att överhjälpa, men då finns det en risk att man går sönder. Vi gör vad vi kan, så får Gud göra resten. Eller vad han kan.

Fakta

Om Julia Presno

46 år, diakon i Skärholmens ­församling, Stockholm

År i yrket: 8.

Bäst med jobbet: Att få jobba i kyrkan, och att få jobba med ­människor som behöver stöd.

Sämst med jobbet: Svåra situatio­ner där man inte kommer framåt utan måste lämna det till Gud.

Yrkeshemlighet: Humor. Det går inte att vara överallvarlig.

Yrkesstolthet: Att vi jobbar så långsiktigt. Att få se under: när man använder all påhittighet och kreativitet och det till slut bär frukt och man kan hjälpa till exempel en asylsökande.

Om jag inte var diakon: Då skulle jag vara jurist, kanske arbeta med människorätts- eller kvinnofrågor.

Om diakoner

Antal: Cirka 1 100 stycken.

Utbildning: Högskoleutbildning till socionom, psykolog, sjuksköterska eller liknande samt Svenska kyr­kans grundkurs (16 veckor på folk­högskola) och praktik. Därefter diakoniutbildning i ett läsår. Efter det kan man ansöka om att få vigas till diakon. (Det är dessutom ett krav att man är medlem i Svenska kyrkan, döpt och konfirmerad.)

Lön: Församlingsdiakoners medellön är 27 855 kronor (2011). Stifts- och sjukhusdiakoner tjänar mer.

Fackförbund: Kyrkans Akademi­ker­förbund (KyrkA).

Framtidsutsikter: Mycket goda, många går i pension de närmaste åren.

Källa: Arbetsförmedlingen, Svenska kyrkan, KyrkA