Rött

Han tänker rött när G kommer in i restaurangen och sätter sig mitt emot honom. Det är en vacker majdag med hög och klar luft.

”Annars?” säger G och tittar ut i folkmyllret på gatan, en del har redan lättat en smula på sin klädsel trots att det fortfarande är kyligt i luften. Därpå letar hon efter något i sin handväska, ett till synes utsiktslöst eftersök.

Han ger henne ett leende istället för att svara.

G gör ett nytt eftersök i sin handväska, han granskar hennes små händer.

”Vad letar du efter?” frågar han.

”Cremen”, svarar hon och ger honom en likgiltig blick.

”Jaha, cremen”, säger han.

”Jag får köpa en ny; irriterande, den där var jättebra.”

”Jättebra”, ekar han.

”Är du trött?” frågar hon och betraktar honom plötsligt intensivt.

”Nej, jag känner mig mest röd”, säger han.

”Vad menar du med det?”

”Jag vet inte riktigt.”

”Du är inte klok, har du blivit kommunist eller vad?”

”Det har ingenting med politik att göra”, säger han och ger henne ett nytt leende.

När servitören kommer beställer de varsin kopp kaffe, G vill ha en vaniljbulle.  De har bara kanelbullar. Hon säger att det är okej. Han som kallas R vill bara ha en slät kopp kaffe med mjölk.

”Du verkar så oengagerad”, säger G medan hon bryter av en bit av kanelkringlan.

”Jag är ledig”, svarar R.

”Och du går omkring och känner dig röd?”

”Det kan man säga.”

”Jag är trött på människor som det inte är någon fart på”, säger G och bryter av en ny bit av kanelkringlan, stoppar den i munnen.

”Du vet att jag inte kan göra något åt det. Jag försöker bara ta tillvara ledigheten, som de säger.”

”En del skulle säga arbetslös, eller hur?” säger G och ger honom en irriterad blick.

”Det går ingen nöd på mig. Ibland känner jag mig röd, det är allt.”

”Du talar obegripligt, kan du inte förklara vad du menar?”

G har snart avverkat sin kanelkringla, R lägger märke till att något svart sitter på hennes överläpp, han tänker svart ett kort ögonblick, men mest är det rött.

Han tänker på att det kan finnas människor som tänker grönt eller gult, men själv tänker han rött. Han tänker så för att allting en dag måste förändras. Hur länge har han varit arbetslös nu?

G återtar sitt rotande i handväskan.

”Min chef tittar konstigt på mig”, säger hon och börjar ställa upp saker på bordet mellan dem, ting som bärgats ur handväskans djup; börs, läppstift, mascara, anteckningsblock, en kylskåpsmagnet i form av en leopard, en kulspetspenna, och flera sådana ting som är oundgängliga för en kvinna, tänker han.

Emedan kvinnor oftast tänker grönt, avslappnat grönt, när de inte trakasseras.

R nickar medan G beskriver på vilket sätt hennes chef – den som ändå hade en chef, tänker han – tittar konstigt.

”Skulle du kalla det han gör för sexuella trakasserier?” frågar R.

”Ja, men hur skulle jag kunna bevisa något? I trånga passager råkar han liksom stöta till mig eller stryka sig emot mig och jag har hans ögon krälande på min kropp hela tiden som feta flugor.”

”Byt jobb”, föreslår R. ”Ta inte skit.”

”Jag gillar det här jobbet, kundkontakten, friheten, lönen.”

”Då får du väl ta upp det med chefen, han vet ju hur mycket en fast tjänst är värd idag. Han räknar med att du förstår värdet av en sådan och att du håller tand för tunga.”

”Du och dina uttryck. Jag önskar att någon kunde tala honom tillrätta.”

”Vill du att jag ska ta ett snack med honom?”

G böjer huvudet bakåt och ett pärlande skratt kommer rullande. När hon hämtat sig säger hon:

”Du är rolig du. Du vet väl att han har svart bälte i karate?”

R betraktar henne med ett ironiskt leende på läpparna, tänker svart en stund. Men mest är det rött.

Rött som i pistol.

Rött som efter ett blodigt eftersök av en kula till exempel genom en tinning.

Rött eftersök.

Blodigt som i vrede.

Han tänker på att G gjorde slut med honom för en månad sedan för att han var arbetslös, fast hon sa att det inte var därför. Han tänker rött när han ser G skratta också. Det är rätt åt henne att hon har en chef som äter henne med ögonen. Så farligt då, hahaha, så farligt då.

Var glad att någon tittar.

”Säg honom några sanningens ord, säg till exempel att du aldrig någonsin ens om ni var ensamma på en öde ö skulle ta i honom med tång eftersom du är lesbisk och egentligen aldrig har lust att ta i någon av manskön, inte ens med tång …” säger han leende och tänker inte längre lika rött.

”Bra förslag, ditt mungo. Då är jag tvärkörd vad gäller förhållanden för all framtid.”

”Gärna det”, säger R. ”Gärna det.”

”Äsch, jag orkar inte prata om det där längre”, säger G och ser trumpen ut.

”Nej, gör inte det.”

R tänker inte lika rött, men kan ändå inte tänka grönt är skönt eller vilsamt eller gult, så fint som solen. Inte svart, han är inte deppig, inga mörka moln, han tänker bara rött, det är hans lott.

Rött är sött, smakar sött som blod. I mannens tinning kulan blodet rinner. Han vill ha G fortfarande och han märker att han tänker väldigt rött igen när han inser att någon äter G med ögon som påminner om spyflugor.

Sådana människor som man ska skicka en kula på, en röd blodframkallande kula. Sedan ska man gräva ner dem.

Han tänker på sin ledighet, som han skulle vilja njuta, om pengarna ändå kunde räcka, jo, till en slät kopp kaffe på en restaurang.

”Du har blivit mager”, säger G, plötsligt deltagande, inte ett spår av sarkasm eller ironi.

”Om du visste vilka jobb de försöker pracka på mig på AF”, säger R och ett stänk bitterhet slinker in i glipan mellan orden.

”Om jag vore i dina kläder skulle jag tacka ja till vad som helst, se det som en övergångsperiod. Vill du låna pengar?”

R vet att G inte säger något sådant för att förödmjuka honom.

”Kan du låna mig fem hundra tills på torsdag?” frågar R.

”Vad händer på torsdag, tror du att du ska vinna på tipset? Börja inte låna pengar till höger och vänster.”

”Jag gör inte det”, säger R och tänker rött, riktigt rött nu.

Migränrött.

”Känns det pinsamt att arbeta med vad som helst, går det din ära förnär, som man brukar säga. Är det så att du verkligen tror att man i dagens samhälle kan få slippa ta skit?”

”Jag är väl naiv då”, erkänner R.

”Nej, du är ett riktigt praktmungo”, säger G och öppnar sin börs, tar fram sedlarna som R vill låna.

Nu vill R ta emot pengarna, sedan resa sig och gå. Nu vill han tänka rött ifred. Så tänkt och gjort. När han lämnar restaurangen ser han G sitta där och fortsätta sitt eftersök i handväskan som ligger uppslagen som en blomma på bordet.

R tar en taxi på gatan, åker till G:s arbete. Kommer upp till G:s chef, säger honom några sanningens ord i vittnens närvaro.

Man kan bli välformulerad av att tänka rött, han säger att han är G:s pojkvän och att G berättat allt för honom. Chefen – som har utstående ögon och stor mage – visar inte att han har svart bälte i karate, han blir istället blossande röd i hela ansiktet.

Jag ska njuta min ledighet, tänker R, njuta mitt otium. Någon gång i framtiden ska jag ta vilket arbete som helst och bli en nyttig samhällsmedborgare, men tills dess ska jag tänka rött och se vilken kraft det finns i det. Inga gröna, sköna tankar. Blodet eftersök bara. Öppna blomman blodet rött.

Möta G igen, höra henne utgjuta sig över sakernas tillstånd. Världen är sådan att man måste tänka rött, blodet blomman eftersök, inget gult som solen eller grönt skönt allt.

Erik Löfvendahl