Här ökar medlemstalen

Arbetsgivarnas organisering stärks samtidigt som facken tappar medlemmar. Det betyder att arbetsgivarna får allt större betydelse för att upprätthålla kollektivavtalen. Utvecklingen påverkar styrkeförhållandena mellan parterna och den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Under 2000-talet har arbetsgivarnas organisationsgrad ökat från 75 till 80 procent bland de privata företagens anställda. Huvuddelen av de privata arbetsgivarna är organiserade hos Svenskt Näringsliv, som under samma tid också har ökat sin organisationsgrad med fem procentenheter.

– Man får väl hoppas att det beror på att vi gör ett bra jobb och levererar värde till företagen när det gäller både arbetsgivarjobbet och det samhällspolitiska, säger Christer Ågren, vice vd hos Svenskt Näringsliv.

Förra veckan berättade Arbetet att LO-fackens medlemsras kan vara på väg att plana ut. Christer Ågren oroar sig ändå för fackens sjunkande medlemsantal.

– I grunden är det inte positivt att facken förlorar medlemmar. Det är bra med representativa fackföreningar för att upprätthålla systemet. Alternativet är att parterna inte får så stort ansvar. Avtal ersätts då av lagstiftning och den är mycket trubbigare, säger Christer Ågren.

På en direkt fråga säger han att det i vissa lägen kan ligga i arbetsgivarnas intresse att anställda går med i facket – och tar ansvar för avtalet. Han pekar på Frankrike som ett avskräckande exempel: låg facklig organisationsgrad och stora möjligheter att gå i konflikt.

När ett företag går med i en arbetsgivarorganisation medför det som regel att företagets anställda automatiskt omfattas av kollektivavtalet. Svenskt Näringslivs vice vd konstaterar att utvecklingen stärker arbetsgivarna och försvagar facken. Han är mest orolig för att grundidén med den svenska modellen är i fara, men han har ändå klart för sig vad som skulle ändras om arbetsgivarna får mer att säga till om.

– Det viktiga för oss är att utveckla kollektivavtal som är attraktiva för både företag och medarbetare. Mer konkret kan det handla om rimliga löneökningar och större möjlighet att disponera lönepåslagen lokalt. Och att delar av avtalen ska vara förhandlingsbara lokalt, säger han.

För att utveckla sådana avtal anser Christer Ågren att det är väsentligt att fack och arbetsgivare har en gemensam analys. Och när det gäller analysen tycker han att en del av tjänstemannafacken har en bättre analys än LO-förbunden.

LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson konstaterar kort att arbetsgivarna är bättre än facket på att organisera just nu. Han kan se många skäl till det. Han säger att det inte blåser några vänstervindar utan att andan är att var och en ska satsa på sig själv.

– Arbetsgivarnas samordning i avtalsrörelsen liknar det sovjetiska hockeylaget när det var som bäst. Och det är ju egentligen tvärtemot vad arbetsgivarna predikar, men på något vis får de ihop det, säger Torbjörn Johansson.

Resultatet är, enligt honom, att arbetsgivarna blir starkare och facken svagare. Och att den sjunkande organisationsgraden på sikt kan leda till att facken förlorar sitt existensberättigande.

– Vi måste hitta ett vinnande koncept för att värva medlemmar. Och det är en väldig massa saker vi kan göra för att växa.

Anders Kjellberg är professor i so­ciologi vid Lunds universitet. Siffrorna i illustrationen är hämtade från hans rapport Kollektivavtalens täckningsgrad samt organisationsgraden hos arbetsgivarförbund och fackförbund.

– Arbetsgivarna får ett ökat ansvar – och det är i allt högre grad de som bär upp kollektivavtalssystemet, konstaterar han.

Anders Kjellberg säger att en förklaring till de privata arbetsgivarnas uppsving är att delar av den offentliga sektorn privatiserats och att det bildats företag för att sköta offentlig verksamhet på entreprenad. Samtidigt som det på många sådana arbetsplatser inte finns några fackliga traditioner.

För den enskilde arbetsgivaren ser han flera skäl att gå med i en arbetsgivarorganisation. Det är praktiskt – många löne- och anställningsvillkor är då bestämda. Det kan också vara ett sätt att avgränsa sig från oseriösa företag och utländska företag som dumpar villkor.

För Anders Kjellberg är en möjlig utveckling att den svenska arbetsmarknadsmodellen hotas. I första hand tänker han på EU-direktiv som då inte längre kommer att införas genom avtal utan genom lagstiftning.

– Vikande fackanslutning gör att fackets makt minskar och den minskar mest i förbund med låg anslutningsgrad, säger Anders Kjellberg.

Han pekar på Hotell- och restaurangfacket som har låg organisationsgrad och svårt att få upp lönerna, men trots detta inte är helt försvagat. HRF har fortfarande stor strejkkapacitet.

– Arbetsgivarna är starkare än någonsin, men så länge konflikt­rätten är intakt kommer facket att vara någorlunda starkt, säger Anders Kjellberg.

• »Vi är konkurrenter men ändå inte«