Filosofen Nina Power, som i våras kom ut med den intressanta feministpamfletten Den endimensionella kvinnan, gästade i veckan Stockholm för att ge sin syn på protesterna hemma i England, i synnerhet förra årets upplopp.

Hennes utgångspunkt var att det verkligen finns orsaker att göra upplopp, när allt offentligt säljs ut och skärs ner och när allt fler tvingas ut i en arbetslöshet eller tillfälliga låglönejobb som knappt går att leva på. Plus det tilltagande övervakningssamhället och olika former av polisvåld och rättslöshet.

Men sen ägnades det mesta av hennes berättelse åt hur upploppen bemöts av de välbeställda. Högern och media moraliserar genom att fördöma. Vänstern moraliserar genom att försöka förstå, på ett sätt som förringar och omyndigförklarar deltagarna. Allt medan den juridiska apparaten blir allt strängare och ser det som sin uppgift att försvara den allmänna ordningen snarare än att döma rättvist i det enskilda fallet.

Man kan säga att hon vittnade om ett samhälle där privatiseringarna genomförts fullt ut, och att hennes filosofiska insats var att försöka visa förnuftet bakom upploppen, bland annat genom att ge dem ett subjekt som hon kallade ”den negativa kollektiviteten”, och som blir tydligt i kraft av sin systematiska osynlighet.