Lawen Redar vill ta bort alla kontakter
Foto: Leif R Jansson
Foto: Leif R Jansson
Rinkeby är mer än torghandel och billiga grönsaker. Lawen Redar spelade basket här tills hon var 16. Nu är hon tillbaka och jobbar bland annat med ett projekt som ska stärka tjejer på högstadiet.
»Det borde vara lag på att alla jobb ska annonseras ut. Nu avgör kontakterna, inte meriterna«, säger Lawen Redar, 22 år och juridikstudent. Hon vill se arbetsplatser där personalen speglar hela folket.
Lawen Redar har skaffat sig ett långt cv vid 22 års ålder. Men hon bor kvar hos föräldrarna och är inte etablerad på arbetsmarknaden.
– Jag hoppas att jag blir det före 30, men jag vet inte, säger hon.
Hon behöver bara gå till de jämnåriga i sin egen bekantskapskrets för att beskriva hur det ser ut på arbetsmarknaden för unga.
– Jag känner sjukt många som är arbetslösa och sjukt många som är timmisar.
Lawen har jobbat och pluggat vid sidan av skolan sedan hon var 13. Hon plockade jordgubbar på sitt första sommarjobb. Sedan har det blivit jobb på restaurang, kassajobb i butik och jobb som fritidsledare, till exempel.
De senaste två åren har hon pluggat juridik på heltid och jobbat på halvtid vid sidan av. Hon arbetar på Rädda Barnen med projekt som riktar sig till ungdomar och deras föräldrar i några av Stockholms fattigaste och mest utsatta förorter.
Här har ungdomarna två stora nackdelar när de ska söka jobb. De är unga och deras föräldrar är födda utomlands.
– De saknar kontakter. Och utan kontakter får de aldrig visa vad de går för. Det borde vara lag på att alla jobb ska annonseras ut. Nu avgör kontakterna, inte meriterna.
Lawen kan ta sig fram både i Rinkeby och Stockholms innerstad. Hon behärskar både förortssvenska och det fina språket. Hon har koll på hela Stockholm, till skillnad från många andra 08:or som blir en aning vilsna utanför tullarna.
Stockholm är en delad stad. Inkomsten bestämmer var folk bor. Postadressen avgör kontaktnätet och kontaktnätet avgör ungdomarnas chanser på arbetsmarknaden.
– De som saknar kontakter hamnar lätt i låglönebranscher med dåliga villkor och små möjligheter till fast anställning, konstaterar hon.
Det är ingen slump att Lawen jobbar i förorterna med högst arbetslöshet och lägst inkomster.
Hon vill förändra samhället och kämpa mot orättvisor, inte minst på arbetsmarknaden. Hon vill se arbetsplatser där personalen speglar hela befolkningen i stället för dagens uppdelning där svenskfödda dominerar på tjusiga jobb och utrikes födda på lågstatusjobb.
För unga i utsatta förorter är det lätt att se arbetslöshet som en sorts normaltillstånd. Det finns så många i samma situation.
– Drivkraften att göra en insats finns hos alla, men om man inte ska till jobbet eller skolan finns det inget att vakna till. Och man är inte ensam. Det finns många att hänga med.
Hon tycker att Stockholms kommun är bra på att ordna sommarjobb, men där tar det slut. Arbetslösa ungdomar får på sin höjd praktikplatser som inte leder någonstans.
Därför behövs Rädda Barnen och andra frivilligorganisationer i förorten. Lawen började som fritidsledare i Tensta. Sedan tre veckor tillbaka jobbar hon heltid på Rädda Barnen som koordinator av verksamheten bland unga och deras föräldrar.
Mycket är ”folkbildning i gammal ABF-anda”, som hon beskriver det. Rädda Barnen ordnar föreläsningar med kända namn som professorerna Hans Rosling, som ändrar vår världsbild med statistik, och Mattias Gardell, känd som expert på islamofobi efter Breivik-rättegången.
Andra projekt går ut på att stärka tjejers rättigheter och att få unga att engagera sig i samhällsfrågor. Målet är att sprida kunskap och framtidstro.
Hennes eget engagemang fick henne att bli socialdemokrat och hon har varit fritidspolitiker i sin förort i västra Stockholm.
Hennes föräldrar är kurder och kom till Sverige på 80-talet från Irak och Iran. De utbildade sig, fick jobb och gjorde en liten klassresa från den första lägenheten i förorten till ett hus i en lite ”finare” förort.
Lawen har tagit paus från universitetet. När hon blir färdig jurist kanske hon gör nästa klassresa. Hon är osäker. Det har hon med sig från förorten.
– Jag känner press på mig att prestera, att studera hårt, göra bra ifrån mig på jobbet och vara på hela tiden, säger hon.
