Slå fast en lista över vilka sjukdomar som beror på jobbet. Och låt arbetsgivare med farliga arbetsmiljöer betala mer för arbetsskadorna. Så får vi en bättre, mer rättssäker arbetsskadeförsäkring, enligt försäkringsbranschens egen utredning.

Arbetsskadeförsäkringen har hamnat i skymundan. Och det är inte konstigt, enligt Arbetsskadekommissionen, som presenterar sina förslag i dag, tisdag.

Möjligheten att få ersättning för en arbetsskada, utöver den vanliga sjukpenningen, har blivit så liten att de flesta inte ens försöker. Kvinnor som skadar sina ryggar och nackar inom vården avfärdas slentrianmässigt. Vem som eventuellt kommer att få sin skada godkänd av Försäkringskassan går hur som helst inte att ana på förhand, det liknar mer ett lotteri.

Men därmed har arbetsskadeförsäkringen också förlorat sitt värde för de försäkrade. När de inte litar på att försäkringen hjälper dem då olyckan är framme behövs den inte.

För att ändra på det föreslår Arbetsskadekommissionen ett batteri av åtgärder, från ökad forskning om skaderiskerna – särskilt i kvinnors arbetsmiljöer – till att utvidga försäkringen så att den omfattar även fosterskador som beror på föräldrarnas arbete.

Men det kanske mest centrala förslaget är att införa en lista över de sjukdomar som bedöms ha samband med arbetet. När en person har en diagnos som finns med på listan ska utgångspunkten vara att han eller hon har skadats i jobbet. Bara om övervägande skäl talar emot det kan ansökan om ersättning avslås.

Förslaget om en sjukdomslista, som ansluter till hur arbetsskador bedöms i Finland och Danmark, skulle göra försäkringen mer förutsägbar, anser Bengt Järvholm, professor i yrkes- och miljömedicin vid Umeå Universitet och ledamot i Arbetsskadekommissionen.

– Listan skulle leda till en öppen diskussion om vilka skador som erkänns. Att kvinnor som skadar sig genom tunga lyft i vården inte kan få ersättning är befängt. Med en sjukdomslista skulle sådana brister lyftas fram tydligare, anser Bengt Järvholm.

Listan är tänkt att användas vid sidan av ett mer generellt arbetsskadebegrepp, så att individuella bedömningar fortfarande är möjliga. Men Claes Jansson, chef för försäkringsenheten vid LO-TCO Rättsskydd, tror att listan i praktiken skulle bli helt styrande.

– Andra risker i arbetet skulle glömmas bort. Kommer psykiska diagnoser alls att finnas med?

– Den snabba omvandlingen av arbetslivet, med allt fler F-skattare, små underleverantörer och bemanningsföretag, gör att en sjukdomslista inte kan fånga in alla arbetssjukdomar, säger Claes Jansson, som befarar att oseriösa företag skulle ta hand om de farliga arbetsuppgifterna – och slå igen butiken innan de hinner ställas till svars.

Vid sidan av sjukdomslistan är Arbetsskadekommissionens viktigaste förslag att avgifterna till arbetsskadeförsäkringen bör vara olika höga för olika arbetsgivare. Ju fler skador som uppstår på en arbetsplats, desto högre avgift ska företaget betala.

Differentierade avgifter finns sedan länge i Finland och Danmark, där arbetsgivare i farliga branscher kan betala mångdubbelt mer för arbetsskadeförsäkringen än andra. Men att det leder till bättre förebyggande arbete och färre skador är inte klarlagt. När kommissionens förslag presenterades vid ett seminarium under tisdagen uttryckte fackliga företrädare sin oro för att människor med hälsoproblem ska sorteras bort från arbetsmarknaden: Deras förhöjda skaderisk skulle ju bli dyr för arbetsgivaren.

Gunnar Axén, riksdagsledamot (M) och ordförande i den parlamentariska socialförsäkringsutredningen, är desto mer entusiastisk:

– Differentierade avgifter är helt centralt för att skapa ekonomiska drivkrafter för arbetsgivarna att förebygga skador. Forskningen visar att det är effektivare än regleringar.

Arbetsskadekommissionen beskriver tre alternativa ramverk för hur arbetsskadorna kan hanteras. Det första är att låta arbetsskadorna vara kvar inom den allmänna socialförsäkringen och administreras av Försäkringskassan, precis som i dag. De två andra innebär att arbetsskadorna helt eller delvis lyfts ut ur socialförsäkringen, varvid arbetsgivarna blir skyldiga i lag att teckna försäkringar hos konkurrerande försäkringsbolag.

Kommissionen tar inte ställning för vilket av alternativen som är bäst, men hävdar att de båda senare lösningarna gör det lättare att skapa tydliga regler och öka arbetsgivarnas engagemang.

Gunnar Axén hade önskat att kommissionen hade tagit klar ställning. För egen del tvekar han inte: Det vore rätt att lyfta ut arbetsskadorna ur socialförsäkringen.

– Arbetsskadeförsäkringen är inte en socialförsäkring i grund och botten, säger Gunnar Axén. Den bör fungera mer som en ”vanlig” försäkring, som den gör Finland. Det ska vara lönsamt med säkra arbetsplatser.