På promenad med airedaleterrierna Ture och Hjalmar, mopsarna Oliver och Hefner samt schnauzern Charlie.

Foto: Bertil Enevåg Ericson

På promenad med airedaleterrierna Ture och Hjalmar, mopsarna Oliver och Hefner samt schnauzern Charlie.

Det är inte så mörkt på vintrarna nu för tiden. Eller, det känns inte så för Kerstin Ekegren sedan hon tog över ett hunddagis i Stockholm. Även om det bara är ljust fem timmar om dagen så är det ju de timmar hon är ute och går med hundarna.

Hundintresset har hon alltid haft: tjatade till sig hund när hon var barn, sommarjobbade på kennel, hade hundar själv, extraknäckte som trimmare. Men länge försörjde hon sig på andra sätt. Hon jobbade inom vården – ”människovården” som hon själv kallar det – och på ett studieförbund.

Men så en dag ville ägaren till hunddagiset där hon köpte sin hundmat sluta och undrade om inte hon skulle ta över verksamheten.

– Och jag har inte ångrat mig en sekund. Ibland slår det mig när jag är ute och går och det är fint väder: Men gud, jobbar jag verkligen nu?

Så småningom insåg hon också vilket privilegium det var att ta över ett fungerande dagis – med kundkrets, harmoniska hundgrupper och allt.

Naturligtvis är det inte bara soliga promenader. Utöver en hel del städning – hundar inte bara hårar, de blir också dåliga i magen ibland – finns det ett detaljerat regelverk att följa. Länsstyrelsen inspekterar då och då att hundarna inte har det trångt, att det är rent och finns nog med vatten och personal. Kerstin Ekegren har två anställda.

Dagiset har fem rum med en handfull hundar i varje. Att sätta samman grupper som passar ihop är inte alldeles enkelt. Man kan inte blanda storlekar, kön och temperament hur som helst, en liten trött pensionärshund trivs inte med ett gäng ystra, stökiga unghundar.

– Hunden måste våga vila här, koppla av. Annars är det ju bara förvaring.

Nya hundar får vistas på dagiset korta stunder till att börja med, tills man ser att det funkar.

Det händer att folk ringer och bara meddelar att de har skaffat hund, så de behöver plats från och med vecka si och så.

– Men det är ju inte som med barn, att man är garanterad plats, säger Kerstin Ekegren.

Hon accepterar bara snälla, sociala hundar som inte vill agera polis.

Fakta

Kerstin Ekegren

54 år, hunddagisföreståndare

År i yrket: 12.

Bäst med jobbet: Att få jobba med sin hobby. Och att vara utomhus.

Sämst med jobbet: Det är ett stort ansvar, man har ju hand om det käraste folk har ibland och något kan förstås hända även om man gör allt rätt.

Yrkeshemlighet: Det ska väl vara ödmjukhet då, att aldrig tro att ”nu kan jag allt om det här”.

Yrkesstolthet: Att det funkar. Här har aldrig varit hundslagsmål, inga kontroverser med hundägarna, vi blir rekommenderade.

Om jag inte drev hunddagis: Då skulle jag vilja vara hundtrimmare på heltid, fast det är fysiskt tungt.

Hunddagis

Antal: Cirka 2 400 är sysselsatta (anställda eller egna företagare) inom ”inackordering av säll­skapsdjur”, men där ingår även till exempel hund- och kattpensionat. Av Kommunals medlemmar är cirka 60 anställda på hunddagis.

Utbildning: Ofta naturbruksgymnasium, ibland ytterligare utbildningar inom hundområdet.

Medellön: 19 000 kronor.

Fackförbund: Kommunal.

Framtidsutsikter: Branschen växer.

Källa: Djurbranschens yrkesnämnd, Kommunal