Det är glädjande att alliansen satsar på ny järnväg.
35 miljarder ska gå till ett nytt dubbelspår Göteborg–Borås och till ostlänken mellan Linköping och Järna, enligt regeringens presentation i onsdags.
Ostlänken är den järnvägssträckning som oppositionen drivit men som Anders Borg tidigare kallat ”robust olönsam”.
Det sorgliga är dock att när spåren nu äntligen läggs så byggs de inte för höghastighetståg.
Det är svårt att förstå eftersom merkostnaden blivit förhållandevis låg jämfört med den vinst snabbspår innebär för både företag och enskilda.
Eftersom spåren förmodas ligga de närmaste hundra åren betyder det att Sverige, där avstånden är stora och där företagen är än mer beroende av snabba transporter för att hålla upp lönsamhet och arbetstillfällen, detta avlånga land får vänta ytterligare hundra år på de snabbspår som stora delar av Europa har redan i dag.
Det är inte genomtänkt att redan från start bygga in framtida begränsningar om svenska företag ska värnas.
Regeringen tänker också om och avstår från att skära i underhållet till järnvägen. Annie Lööf kallar detta för en ”historisk satsning”. I verkligheten är det efter decennier av dåligt underhåll en nödvändig miniminivå för att ens behålla dagens standard.
