Samtliga brandmän på Arlanda flygplats är uppsagda. Täta upphandlingar gör att brandmännen lever i ständig otrygghet.
– Ett förskräckligt sätt att behandla personalen på. Vi har ingen som helst trygghet, säger Fredrik Andersson, flygplatsbrandman på Arlanda.

De totalt 44 brandmännen sades upp när den nuvarande arbetsgivaren Falck, som haft uppdraget sedan 2010, förlorade den senaste upphandlingen.

Securitas, som tar över från årsskiftet, har inte sagt ett ord om huruvida den gamla personalen får följa med, och vilka villkor som då kommer att gälla. Och Falck har inga jobb att erbjuda brandmännen.

– Securitas har fått uppdraget på två år, med möjlighet till högst två års förlängning. Så skulle vi få jobb hos Securitas kan vi bli uppsagda igen redan 2014, säger Fredrik Andersson, som är förtroendevald inom Seko.

Flygplatsbrandmännen hoppas förstås få jobb hos den nya arbetsgivaren, så som de fick de vid den förra upphandlingen. Då lät Falck dessutom brandmännen ta med sig de anställningstider, och de löner de hade haft hos den föregående entreprenören.

Men några garantier finns alltså inte, och den här gången är ovissheten större. Securitas har nämligen egna flygplatsbrandmän, som arbetar på en militär flygplats i Uppsala – ett uppdrag som Securitas förlorar från årsskiftet.

Fredrik Andersson och hans kollegor anser att Falck har skött uppdraget bra. Och i den nyss avslutade upphandlingen var Falcks anbud inte dyrare än Securitas. Varför Securitas vann kan brandmännen bara spekulera i, eftersom upphandlingen är sekretessbelagd.

– Det är orimligt att det här jobbet ska upphandlas så ofta, anser Fredrik Andersson. Vi har ingen trygghet.

Medan flygplatsbrandmännen har bytt arbetsgivare fyra gånger sedan 2003 är insatsledare och chefer vid räddningstjänsten anställda hos Swedavia, en statlig koncern som driver Arlanda och en rad andra flygplatser. Lars Johansson, chef för räddningstjänsten vid Arlanda, ser ingenting märkligt i de täta upphandlingarna.

– Det är ett normalt förfarande. Vi gör som andra myndigheter, och följer de regler som gäller. Så här är marknaden när man har valt det här systemet. Och vid de upphandlingar vi gjort tidigare har brandmännen fått följa med.

Men i Seko:s ögon är systemet på tok. Lagen om anställningsskydd säger att de anställda ska följa med och behålla sina rättigheter när en verksamhet går över till en ny arbetsgivare, men allt fler upphandlingar ses inte som ”övergång” i lagens mening.

– Första gången en verksamhet upphandlas brukar företagen locka med att den gamla personalen får jobba vidare och ta med sig sina anställningstider, trots att det inte är en ”övergång”, säger Christer Carlsson, ombudsman vid Seko. Men från och med andra gången blir det en ren upphandling.

Då kan den nya arbetsgivaren välja och vraka bland den tidigare personalen, sålla bort äldre och sjukskrivna – och försämra anställningsvillkoren.

– Skyddet för de anställda vid upphandling är sämre i Sverige än i andra länder, hävdar Christer Carlsson. Fackföreningsrörelsen måste samla sig och göra någonting åt den här luckan i lagstiftningen.

Fakta

Las paragraf 6b
När en verksamhet eller ett företag går över från en arbetsgivare till en annan ska de anställdas rättigheter och skyldigheter följa med. Det säger lagen om anställningsskydd, som i det här avseendet bygger på ett EU-direktiv.
Men vad är ”övergång” av verksamhet? I praktiken blir det en bedömningsfråga, visar domstolspraxis. Avgörande är om verksamhetens ”identitet” bevaras eller förändras. EG-domstolens så kallade Spijkersdom listar sju kriterier för den bedömningen, bland annat verksamhetens art, om materiella tillgångar flyttas över till den nya arbetsgivaren och om kunder tas över eller inte.