Foto: Bertil Ericson Bild: Bertil Ericson

ARBETET GRANSKAR.  Anders är sjuk, säger hans arbetsgivare, han måste genomgå psykundersökning, annars får han sparken. Anders besöker två ­specialister i psykiatri, som friskförklarar honom, men får sparken ändå.

Det är en kort sammanfattning av en lång och sorglig historia som pågått i Nyköpings kommun sedan förra våren och som nu fortsätter i Arbetsdomstolen. En historia som saknar motsvarighet på den svenska arbetsmarknaden sedan 1950-talet (se artikel ovan).

Anders, som egentligen heter något annat, är miljöinspektör, eller rättare sagt var det i 14 år, fram till oktober förra året. Då blev han sjukförklarad och uppsagd ”av personliga skäl”.

Vi träffas på ett kafé, där vi kan se hans gamla arbetsplats, Stadshuset, på andra sidan Stora torget.

– Första gången jag hörde att jag var psykisk sjuk var när jag sa till en kollega att han inte skulle snoka i mitt rum och flytta om saker, berättar Anders och dröjer kvar med blicken mot Stadshuset som om han fortfarande jobbade på miljökontoret därinne och bara var på rast.

Då blev han beordrad att uppsöka företagshälsans psykolog.

Andra gången han utpekades som psykiskt sjuk gällde det en pinsam bagatell som får honom att rodna när han ska berätta.

–Jag tyckte att det var obehagligt när en kollega kastade pil mot piltavlan över matbordet. Jag sa till att han skulle sluta med det. Händelsen togs upp ett år senare som bevis på att jag skulle lida av någon slags paranoja.

Nej, Anders tycker inte att han är knäppare än någon annan på arbetsplatsen. Arbetsgivaren hävdar att han gjort sig omöjlig på jobbet på grund av svåra konflikter med arbetskamraterna, men bevisen mot honom består bara av vaga anklagelser och bagatellartade händelser.

– Jag har aldrig fått reda på vilka som har problem mig. Tvärtom, efter uppsägningen har jag fått stöd av många arbetskamrater.

Anders är säker på att det är hans starka engagemang i arbetsmiljön, som tidigare skyddsombud, hans civilkurage och rättframhet som ligger honom i faten.

Det har varit mycket skitsnack och många outtalade konflikter på jobbet genom åren, berättar han. En av hans kollegor blev så illa behandlad att han sade upp sig själv.

– Det handlade om ren mobbning, som ingen annan, utom jag, velat diskutera öppet. Jag är så funtad att har man arbetsmiljöproblem måste man lösa dem.

Förra våren anlitade kommunen en konsult för att komma till rätta med den dåliga stämningen på miljökontoret.

– Det var på konsultens uppmaning som jag tog upp en del gamla konflikter på arbetsplatsen, bland annat mobbningen.

Kort därefter blev Anders kallad till ett möte med de högsta cheferna i kommunen. Enligt dem hade Anders beteende visat att han var sjuk och nu måste genomgå en psykiatrisk undersökning.

En vecka senare fick han också en skriftlig order undertecknad av dåvarande miljöchefen Mats Dryselius:

”Du ska omedelbart ta kontakt med landstingets psykiatri för utredning, diagnostisering och behandling.”

Om Anders inte lydde ordern skulle han avstängas från sin tjänst utan lön, skrev chefen.

– Till en början tänkte jag vägra, men jag insåg att det skulle kosta mig jobbet, så jag gjorde som jag blev tillsagd.

Anders besökte två specialister i psykiatri som slog fast att det inte fanns någon anledning till diagnostisering. Han var fullt frisk med andra ord.

”Han har ett nyanserat språk med normal satsmelodi och inget anmärkningsvärt i röstläge. Han har en normal motorik och inga tankeförloppsstörningar eller hallucinationer”, intygar en av specialisterna.

Men intygen var inte trovärdiga enligt arbetsgivaren som stod fast vid sin uppfattning att Anders var ”psykiskt sjuk och i behov av vård”. Som bevis åberopade man ”egna iakttagelser” samt ett utlåtande från företagshälsovårdens psykolog.

Till sist fick Anders sparken, för att han inte låtit sig psykundersökas ”i samverkan med arbetsgivaren”. Han hade på det viset ”vägrat medverka i sin egen rehabilitering”.

Det stämmer att en sådan vägran kan vara saklig grund för uppsägning. Men man måste ha en sjukdom att rehabiliteras ifrån. Frågan är då vem som bestämde att Anders var sjuk?

– Det kan varken jag eller någon annan arbetsgivarrepresentant bestämma, säger miljöchefen. Där­emot behövde vi en undersökning för att kunna konstatera om det fanns något utanför det normala.

Han hade inte fått någon diagnos och därför dög inte intygen, förklarar Mats Dryselius.

– Intygen säger bara att han inte avvek från det normala till den grad att han skulle tvångsintas. Det hade varit skillnad om läkarna i samverkan med oss hade fått en alternativ bild.

Enligt miljöchefen har Anders under lång tid kommit med generella anklagelser om att han inte är önskvärd på arbetsplatsen, vilket innebär att han inte är riktigt frisk.

– Han har misstänkliggjort sina arbetskamrater för olika saker under ganska lång tid.

Vadå för saker?

– Saker som i mina ögon var helt fria fantasier. Hans verklighetsuppfattning var så skild från vår att det blev en omöjlig situation att bara låta den bero.
Kan du ge ett exempel?

– Det rör sig om generella anklagelser om att det finns en illvilja mot honom, vilket lett till rädsla och obehag hos vissa i personalgruppen.

Har han hotad någon?

– Han har höjt rösten och bryskt avvisat en arbetskamrat från sitt rum, men inte varit hotfull eller aggressiv.

Har du tagit reda på om en arbetsgivare får tvinga en anställd till psykundersökning?

– Både uppmaningen om läkarundersökning och uppsägningen är förankrad i ledningen.

Mats Dryselius berättar att kommunen gjort allt för att kunna lösa konflikten. Man har undersökt omplacering, men kommit fram till att oavsett var man skulle placera Anders så skulle samma situation uppstå igen.

– Vi diskuterade också att placera honom utan några kollegor omkring, men det skulle han uppfatta som bestraffning.

Mats Dryselius understryker att han hela tiden velat behålla Anders men att han nu nått vägs ände.

– Det känns oerhört sorgligt. Han har gjort ett fullgott jobb som inspektör, men på arbetsplatsen har han gjort sig helt omöjlig.