Gigantisk fond med mer frihet

Slå samman de fem AP-fonderna och låt dem placera pensionspengarna friare, föreslår en statlig utredning i nästa vecka. Farligt, anser LO-ekonomen Torbjörn Hållö, som befarar att populism får styra.

Dyra middagar, lyxhotell och flotta tjänstebilar. Under sommaren har AP-fondernas personalförmåner fått mycket kritik.
Men de verkligt tunga invändningarna mot AP-fondsystemet kommer på tisdag i nästa vecka. Då presenterar utredaren Mats Langensjö sin granskning. Själv vill han inte kommentera, men enligt Arbetets källor pekar utredningen på mycket höga kostnader för systemet.

– AP-fondsystemet är trasigt, sammanfattar en källa med mycket god insyn i utredningen. Det är 20 år för gammalt.

– Andra länder har tagit bort de regleringar som präglar AP-fondsystemet för länge sedan. Inga förvaltare vill ha regler i lagen för hur de ska placera.

Sådana regler blir nämligen snabbt tokiga när kapitalmarknaden förändras. Det som var låg risk för tio år sedan är hög risk i dag.

Så är till exempel ränteläget historiskt lågt – men första till och med fjärde AP-fonden är skyldiga att ha minst 30 procent av sina pengar i räntebärande papper. Vilket pressar dem att satsa hårt på aktier för att ändå nå sina avkastningsmål. Resultatet har blivit låg avkastning och hög risk.

Utredningen riktar även kritik mot den svaga styrningen av AP-fonderna. Regeringen utser styrelseledamöterna (delvis på förslag från fack och arbetsgivare), men får sedan inte lägga sig i verksamheten. Så när vidlyftiga personalförmåner avslöjas står ägaren – staten – vid sidan om och tvår sina händer. Medan de anonyma AP-fondsstyrelserna duckar.

Priset för AP-fondsystemets brister är högt, enligt det betänkande som finansmarknadsminister Peter Norman (M) tar emot på tisdag. I klartext betyder det att de statliga inkomstpensionerna har blivit lägre än nödvändigt. Vilket slår hårdast mot låginkomsttagarna.

Mats Langensjös recept innehåller en rad ingredienser. De rigida placeringsreglerna ska bort, styrningen av fonderna ska bli tydligare – och de fem fonderna slås samman.

Enligt direktiven till utredning­en bör fonderna inte bli färre än tre. Men utredningen betonar stor­driftsfördelarna så starkt att en enda jättefond blir den logiska följden.

Inriktningen oroar LO-ekonomen Torbjörn Hållö:

– Riskspridningen blir sämre. Om kapitalet är uppdelat på fem fonder drabbar felaktiga beslut i en styrelse inte spararna lika hårt.

En enda jättefond skulle också bli en alltför stor och mäktig ägare på Stockholmsbörsen, en invändning som bland andra Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström har fört fram.

– En sammanslagen AP-fond skulle tvingas utomlands, säger Torbjörn Hållö. Men LO vill ha kvar svenskt ägande i näringslivet.

Visst finns det stordriftsfördelar i kapitalförvaltning, men det är ett svagt argument för att slå samman AP-fonderna, enligt Torbjörn Hållö. Med 200 miljarder kronor vardera är de redan stora nog.

– Men tyvärr har AP-fonderna inte gjort bra reklam för sig. Jag befarar att de går mot en sammanslagning.

Det vore att skjuta mygg med kanoner, anser Torbjörn Hållö.

– Man ska ha mycket goda skäl innan man gör kraftfulla förändringar i AP-fonderna. Stabilitet är helt centralt.

– Nu är jag rädd att populistiskt flum får styra. Det är farligt för LO:s medlemmar, som är mer beroende av den allmänna pensionen än and­ra grupper.

• För ett år sedan tillsatte regeringen en utredning om AP-fonderna, i samråd med Pensionsgruppen, där Socialdemokraterna och regeringspartierna ingår. Här hittar du direktiven till utredningen.