Den allra intressantaste läsningen under sommaren var Johanna Karlssons insidereportage från restaurangbranschen i Malmö, publicerat i Sydsvenskan den 21 juli. Läs artikeln ”I det svarta” här.

Liksom hundratusentals andra tog hon en anställning i brist på bättre, men bestämde sig snart för att skriva ner sina upplevelser. Det är ett dokument över den anställdes rättslöshet som kommer att leva kvar länge, med talande, poetiska detaljer som kocken som sover i ett prång i källaren och jobbar så oavbrutet att han aldrig fått användning för sina nyinköpta t-tröjor: de ligger kvar ouppackade. Och porträttet av den nervösa chefen med ständigt nya fiffiga fiffel har drag av bitter komediserie.

Dessutom ger Karlsson ett viktigt bidrag till förståelsen av den intrikata gråzonen mellan svarta och vita pengar, beskrivningar som bland annat bekräftar Anna Gavanas skildringar av hur det går till i städbranschen.

”I maj blir de av oss som fått lite skatt inbetald ombedda att ta med våra deklarationer för att visa upp eventuell skatteåterbäring. Chefen tycker att vi kanske borde ta med det vi får tillbaka till restaurangen. Det är ju hans pengar från början, resonerar han. Det här är logiskt, får jag veta. De i köket som jobbar som vitast får nämligen stå för sin egen skatt. De ger alltså, med sin svarta lön, tillbaks vad arbetsgivaravgifter och skatt har kostat ens chef. Vårt kol blir ljusgrått utan att summorna förändras. Och hela tiden betalas allt ut i kontanter. Dagliga doser Möllankontanter. När chefen hatar oss som mest kör han allt i tjugolappar. Femton tjugor per kväll.

I en uppföljningsartikel bekräftar lokala representanter både restaurangfackets och arbetsgivarorganisationen Visita att det är så här det går till på billiga ställen. Läs ”Drabbade vågar inte vittna om krogfusk” här!

Närmare bestämt att de vita anställningarna är en fasad som trots allt strängare kontrollkrav döljer en mycket mer omfattande verksamhet med kontanter som färdas längs helt andra kretslopp än de lagliga.

Jag tvekar inte att utnämna Karlssons artikel till ett stycke arbetarlitteratur, och hoppas att hon kommer att stava ut sina erfarenheter ännu tydligare. Skriva kan hon sannerligen.

I väntan på det vill jag rekommendera ett annat viktigt stycke arbetslivsskildring. Kommunalarbetaren har under våren publicerat ”Skurhinksrapporter” av Cecilia Persson, en författare och tänkare som försörjer sig och dottern genom att arbeta långa pass som personlig assistent. Alltsammans finns nu att läsa på KA:s hemsida. En gripande samling texter, där klokhet och utsatthet samverkar på ett sätt som alla borde ta del av.

Magnus Nilsson om Wallraff

Läs också Magnus Nilsson som placerar in den tyske journalisten Günther Wallraff i ett arbetarlitteraturperspektiv. Läs artikeln "Att skildra dem längst ner”, publicerad i Arbetet den 20 april i år.