För tjugo år sedan låg både löner och vinstavkastning på en nivå som långsiktigt hotade svenska företags konkurrenskraft.

I dag har facken tagit sitt ansvar genom en bättre lönebildning. Men aktieägarna kräver fortfarande hög avkastning, en girighet som blivit än värre.

Det här har blivit ett allt större problem för de fackliga organisationerna. Det är nämligen inte i längden hållbart att pengar som borde gå till investeringar i stället tas ut i kortsiktiga vinster.

Ska företagen överleva i den internationella konkurrensen, och därmed fortsätta skapa jobb i Sverige, måste de överdrivna kraven på snabb avkastning försvinna.

I grunden är riskkapital till företagens utveckling naturligtvis positivt. Även om riskkapitalbolag blivit mer eller mindre ett skällsord efter alla skandaler bland välfärdsföretagen så behövs riskkapital för att investera i ”riktiga” företag.

(Välfärdsföretagen är ju en konstruktion som inte har någonting med marknadsekonomi att göra. Där står i stället skattebetalarna för all risk och företagen får alla vinster till skänks.)

Men övrigt riskkapital i en marknadsekonomi är inte bara bra utan också nödvändigt för att utveckla ekonomin. Riskkapital är det kapital som företag behöver för att utveckla idéer och verksamheter.

Går företaget omkull förlorar investeraren sina pengar. Går företaget bra skapas både vinster och arbetstillfällen.

Men ett stort problem är att investerare allt oftare kräver en snabb hög avkastning i stället för att låta resultatet gå till långsiktiga investeringar.

Det här är viktigt även för de anställda. I annat fall kan de lokala facken så småningom mötas av krav på nedskärningar eftersom företaget inte längre kan möta den internationella konkurrensen.

Fackliga organisationer har därmed all anledning att lägga sig i diskussionen om vad som är en rimlig avkastning på det kapital som investerare placerar i företag. Som IF Metalls ordförande Anders Ferbe gjorde på ett seminarium under årets Almedalsvecka när han kraftigt kritiserade det faktum att investerare fortfarande äventyrar företagens konkurrenskraft genom krav på hög avkastning.

Tillväxten i Sverige är i dag mellan 2-4 procent per år och AP-fonderna, som förvaltar våra statliga pensioner, har ett avkastningskrav på drygt 4 procent.

Då är det inte rimligt att de flesta banker till exempel har ett avkastningskrav på 15 eller till och med över 20 procent.

Eftersom kapital numer rör sig fritt över landets gränser kan avkastningen visserligen inte skilja sig alltför mycket från internationella avkastningskrav.

Men just därför finns ett ännu större behov av eftertanke hos investerare i Sverige.

Och för fackförbunden gäller det att fortsätta driva på, så att vinstuttagen inte i längden äventyrar både företagens överlevnad och medlemmarnas arbeten.