Det tog lite tid, och alltför många ämnen hade redan avhandlats i Miljöpartiets Åsa Romsons Almedalstal.

Åhörarna hade nästan lite svårt att hålla intresset uppe, vana som de var från en betydligt mer aggressiv Åsa Romson.

Men till slut hettade det till.

– Se dessa barn!, sa Romson med hög röst.

– Se alla de barn som inte kan urskilja vad som skrivs på tavlan under lektionerna för att deras utförsäkrade eller arbetslösa föräldrar inte har råd att köpa glasögon till dem.

Så tog hon upp sina glasögon, lade dem längst fram på scenen och uppmanade Fredrik Reinfeldt att ta upp dem under sitt tal i morgon tisdag.

– Det är min kommentar till Reinfeldts arbetslinje, fortsatte Romson, och hon lät i det ögonblicket som om hon företrädde ett parti längre till vänster än Miljöpartiet.

Och med tanke på de hårda ord som då riktades mot alliansens politik lät hennes följande utfall mot blockpolitikens svagheter väldigt malplacerad.

Men så mycket mer kom inte.

Åsa Romson förklarade mer än agiterade, och hann beröra både Syrien, EU, euron, klimatet och infrastrukturen vid sidan om den rungande regeringskritik hon levererade när sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen kom på tal.

I detta ögonblick var det nog många som ställde sig frågan hur talet skulle ha blivit om Mikaela Waltersons valts till nytt språkrör i stället för Åsa Romson på miljöpartiets senaste kongress.

Bara timmarna före Romsons tal hade Waltersson också gått ut och i Aftonbladet angripit sin forna konkurrent om språkrörsposten.

Miljöpartiet drar för mycket åt vänster, var Waltersons budskap, och hon ville hellre se ett närmare samarbete med moderaterna.

Som Miljöpartiets ekonomisk-politiska talesperson drev Mikaela Walterson samma linje och ställde sig redan då frågande till varför fackliga organisationer reagerade över den borgerliga regeringens sänkningar av a-kassan.

Om hon i dag iddes lyssna på sin egen partikamrat Åsa Romson fick hon ett riktigt bra svar.

Den klimatprofil som partiet med stor pondus och med reellt engagemang har byggt upp lyftes naturligtvis också fram av Romson.

Men utan konkret färdplan.

I stället hjälpte SvT:s tidigare meteorolog Pär Holmgren till med att ge en skräckvision av vad som händer om vi fortsätter att göra ingenting.

Den egna livsform som sägs härska under Almedalsveckan och som känner av de politiska vindarna satte nog slutligen alla på plats under Åsa Romsons tal, trots den upphaussade stämningen i Visby dessa dagar.

För Miljöpartiet, som i motsats till borgerliga småpartier inte behöver profilera sig, var detta nämligen ett typiskt mellanvalstal under ett mellanvalsår