Jag läser en skrytartikel om lyxmäklaren Fredrik Eklund.

Det går bra nu.

60 miljoner drog hans firma in förra året. Ett nytt kontor ska öppnas i London. Pengarna rullar in som de ska. Allt fler av hans kunder är från Sydeuropa, många är greker och spanjorer. De betalar kontant.

Är det inte märkligt att när det viner runt EU:s knutar – arbetslösheten stiger och uteliggarna blir fler – så börjar pengarna plötsligt flöda över gränserna?

De som har pengar söker en trygg hamn. Till exempel Schweiz, detta lilla land vars affärsidé är att hålla käft och låta saker ske i förslutna valv.

Men nu verkar även schweizarna vara oroliga. Allt för mycket pengar strömmar in. Deras valuta riskerar att bli övervärderad. Man vet att det är kris då till och med schweizarna börjar få nog.

Det är märkligt med kriser.

En kris kan både vara början till slutet och början till något nytt. EU föddes ju ur en kris.

Ett år efter andra världskriget, 1946, sa Winston Churchill att ”vi måste bygga ett slags Europas förenta stater”. En liknande vision drevs av Jean Monnet. Fransmannen var arkitekten bakom kol- och stålunionen som senare kom att utvecklas till EU. Unionen skulle säkra freden genom att fläta samman ekonomierna. Institutioner byggdes, euron infördes. Ordning och reda, pengar på fredag.

Något hände. Konsumtionen ökade i sydeuropeiska länder som plötsligt kunde låna till låga räntor. Även tyskarna mådde bra. De kunde skippa sin dyra D-mark och exportera. Unionen byggdes ut.

Men nu har de institutioner som fötts ur en kris bidragit till en annan.

Det sägs ofta att marknaden är som en torghandel. Ett ställe där människor byter pengar mot varor. I så fall kan man också säga att dagens Europa har vanliga människor mindre pengar att köpa morötter för. Morotsmarknaden krymper och samtidigt växer andra marknader.

I våras slogs nytt auktionsrekord på Sotheby’s i New York då den norske konstnären Edvard Munchs Skriet klubbades för 107 miljoner dollar. Även dyra bilar verkar gå bra. Förra året ökade Ferrari sin försäljning med tio procent och sålde 7 195 bilar i världen.

Finbilsförsäljningen har ökat även i Sverige. Det går bra för Porsche som sålde 490 bilar förra året, och de som har råd att köpa en stadsjeepen Land Rover för nästan en miljon har blivit fler. 639 svenska köpte en sådan 2011.
Även en och en annan lyxmäklare gör finfina vinster.