En konventions innehåll kan inte plötsligt ändras utan ett demokratiskt beslut. Att hävda det är inte att blockera ILO:s arbete, skriver debattören.

I kommentarer till årets ILO-konferens har arbetsgivarsidan kritiserats från fackligt håll för att ha ställt ultimatum med innebörden att parterna till exempel ska ta bort rätten att strejka för att kunna börja diskutera anmälningar om mord.

Det är djupt olyckligt att så allvarliga och felaktiga anklagelser riktas mot arbetsgivarna på grund av att parterna inte kunde enas om vilka fall av tillämpning av ILO:s konventioner som skulle granskas på årets konferens. Anledningen till att parterna inte kunde komma överens var att facken ställde som krav att anmälningar som rörde tillämpning av strejkrätt skulle tas upp av applikationskommittén i år. Det kunde arbetsgivarna inte acceptera eftersom ingen ILO-konvention reglerar strejkrätt.

Arbetsgivarna var dock hela tiden villiga att diskutera de övriga aktuella fallen – även de fall enligt konvention 87 som inte rörde strejkrätt, och självfallet även de allvarligaste fallen.

Frågan är inte ny inom ILO och facken har under alla tidigare år accepterat en lista av fall utan ärenden som rör strejkrätt.

Bakgrunden är att ILO:s expertkommitté har tolkat in en strejkrätt i konvention 87. Den konventionen handlar dock om föreningsfrihet och rätten att organisera sig. Konventionen nämner överhuvudtaget intestrejkrätt och någon sådan har inte antagits av parterna. Strejkrätten regleras därför nationellt. I Sverige är det en grundlagsfäst rättighet.

ILO:s expertkommitté ska uttala sig om tillämpningen av ILO:s konventioner och agerar i det här sammanhanget rådgivande åt applikationskommittén. När expertkommittén upprättades beslöt parterna att den skulle ha ”no judicial capacity, nor would it be competent to give interpretations of the provisions of a Convention nor to decide in favour of one interpretation rather than of another”.

Expertkommittén har därför inget mandat att besluta om nya reglering­ar. Eftersom invändningar om the Committee on Freedom of Association brukar komma från fackligt håll kan nämnas att inte heller den kommittén har ett sådant mandat.

Beslut om regleringar i konventioner eller rekommendationer sker genom en formaliserad process där alla regeringar, arbetstagare och arbetsgivare får ge sin syn på frågan. Sedan utformas ett förslag till regler. Vid oenighet fattas beslut efter ett röstningsförfarande. Därefter antas eller förkastas regleringen efter en röstning där alla parter har möjlighet att delta.

Det är avgörande för ILO att denna demokratiska ordning följs. Alla parter måste få ge sin syn på om det bör finnas en reglering och hur den i så fall ska se ut. En stat som ratificerar en konvention måste på förhand kunna förutsäga vad det innebär och lita på att inte innehållet ändras eller utökas utan att reglerna iakttas. Annars kommer många stater att välja att inte ratificera konventionerna. Det samma gäller de företag som träffar avtal om att följa konventionerna. Därför skulle det få allvarliga konsekvenser om expertkommittén tilläts utöka konventioner med nya regler. Ytterst skulle legitimiteten hos ILO:s konventioner undergrävas.

Att det inte gick att enas om de fall som både arbetsgivar- och arbetstagarna hade föreslagit är naturligtvis olyckligt, men det innebär inte att arbetsgivarna har ställt den typ av ultimatum som har påståtts. Arbetsgivarna kunde inte acceptera att den demokratiska beslutsprocessen inom ILO åsidosätts.

Niklas Beckman