Den ekonomiska familjepolitiken bidrar fortfarande till att utjämna inkomstskillnaderna i Sverige. Men mellan 2006 och 2011 har dess betydelse minskat.

Det visar Försäkringskassans rapport om den ekonomiska familjepolitiken, som presenteras i dag, onsdag. Med ekonomisk familjepolitik avses en rad förmåner som riktas till hushåll med barn: barnbidrag, föräldraförsäkring, underhållsstöd, bostadsbidrag, vårdbidrag, bidrag till internationella adoptioner, barnpension och den pensionsrätt man tjänar in när man är hemma med små barn.

När alla hushåll med barn slås samman står den ekonomiska familjepolitiken för tio procent av inkomsterna. Men hushåll med låga inkomster får relativt sett mest. För ensamstående med två eller flera barn står den ekonomiska familjepolitiken för drygt 25 procent av inkomsten. Fördelningsprofilen är alltså tydlig.

Politiken betyder också mycket för att lyfta barnhushåll över gränsen för låg ekonomisk standard (som definieras som lägre standard än 60 procent av medianvärdet för samtliga hushåll). I dag lever 15 procent av alla barn och deras föräldrar med låg ekonomisk standard. Utan bidragen och försäkringarna hade siffran varit 25 procent.

Politiken bidrar alltså till en jämnare fördelning av den ekonomiska standarden i Sverige. Särskilt de behovsprövade bidragen, som bostadsbidraget, är viktiga för utjämningen. Men mellan 2006 och 2011 har den omfördelande effekten minskat, enligt Försäkringskassans redovisning.

Att den ekonomiska familjepolitiken har tappat en del av sin kraft under de här åren beror på två saker. Dels släpar ersättningsnivåerna efter löneutvecklingen. Dels gör jobbskatteavdraget, som man får del av om man arbetar men inte när man tar ut föräldrapenning, att ersättningsnivån efter skatt blir lägre för den som är hemma med barn.

Också hushåll med barn har förstås fått del av den allmänna inkomstökningen i Sverige mellan 2006 och 2011. Men den ekonomiska utvecklingen är inte jämt fördelad, konstaterar Försäkringskassan. För den tiondel av barnhushållen som har det sämst höjdes den ekonomiska standarden inte alls under perioden. Däremot ökade den för barnhushåll i högre inkomstskikt – och mest i den övre delen av inkomstskalan.