Hur socialiseringsprocesser av vargar i fångenskap än går till måste den relevanta frågan ställas efter det tragiska dödsfallet i Kolmårdens djurpark: Hur kom det sig att en anställd fick gå in i djurhägnet ensam?

Uppenbart fanns en risk – djurparken hade ett system med komradio genom vilken den anställde skulle hålla kontakt med kollegerna utanför om hon behövde hjälp – men lika uppenbart är att säkerhetsarrangemanget var otillräckligt.

Dödsfallet liknar därmed många andra dödsfall och tillbud i arbeten där man i efterskott kan rikta skarp kritik mot arbetsgivaren, vare sig det gäller ensamarbete på häkten, i utsatta butiker på udda tider, gruppboenden eller inom barnomsorgen.

Ensamarbete i utsatta situationer eller på utsatta platser ska inte få förekomma. Och socialiseringsprocess eller inte, varg, eller björn eller vilket djur det än är, det ska aldrig finnas risk för dödsfall av den typ som skedde på Kolmården.

För att klara de anställdas liv och hälsa måste arbetsgivaren låta alla andra hänsyn vika.

Att sedan Jägarförbundet genast inlemmade dödsfallet i sin jaktpropaganda och i en kommentar skriver att folk inte vill ha vargar i sin närhet får mest tas som ett utslag av dåligt omdöme.