… är det läge att slå ett ordentligt slag för folkbildningen.

Historiskt föreligger en outtömlig kunskapstörst, beroende på att de förklaringar samhällena hållit tillgodo med inte längre räcker till. Jag tänker i synnerhet på att den ekonomiska världskrisen visar att vi de senaste trettio åren har levat i ett slags ekonomisk fundamentalism, som på alla sätt liknar en religion.

Det är dags att gripa tillbaka på de gamla traditionerna om ett radikalt förnuft, som kan skingra myterna och därmed lätta på orättvisorna. På samma sätt som religionens ideologiska förtryck kullkastades av en tradition som börjar med Spinoza, bör nu alla klutar hissas för att avslöja ekonomismens ideologiska förtryck.

Organisatoriskt har arbetarrörelsen ett gyllene tillfälle. ABF:s hundraårsjubileum ger perspektiv på vad vi en gång erövrade. LO får en ordförande med djupa erfarenheter av folkbildning, och hans förmodade efterträdare som ordförande för ABF, Helen Pettersson har osedvanliga insikter i det ideologiska arbetets nödvändighet och villkor.

Och i det läget vill jag som kulturredaktör återigen slå ett dånande slag för komponenten ”-bildning” i ordet ”folkbildning”.

Idén om bildning, som uppstår under den filosofiska guldåldern i Tyskland i början av 1800-talet, är nämligen helt genial i sin enkelhet.

Tanken är att samhällets framsteg är kopplat till individens personligen vunna frihet. Genom att var och en tillsammans bättre förstå våra villkor kan vi börja förändra dem.

Annorlunda uttryckt: ju mer vi medborgare blir myndiga, desto mer kan vi vara med och forma samhället på ett sätt som kommer så många som möjligt till godo.

Och de senaste trettio åren har inneburit en tillbakagång i myndighet, ett slags medborgerlig regression. Alltför mycket av den politiska beslutskraften och analysförmågan har överantvardats till den gudomliga Marknaden, på bekostnad av idéerna om jämlikhet och utjämning.

Ser vi oss om i världen pågår överallt ett spontant uppror, som har ett nära samband med bildningstanken: hela folk och samhällsklasser är i färd med att återta sin myndighet och därmed sitt inflytande.

Till deras stöd finns en teknologi för spridning av kunskap som saknar motstycke i världshistorien. Ur ett bildnings- och myndighetsperspektiv kan internets möjligheter konkret jämföras med hur folkrörelserna skapade sina egna spridningskanaler i form av trycksaker, folketshusbyggen, etc.

Återigen ur ett bildningsperspektiv: Överflödet av kunskap på internet (och därmed även en oförliknelig internationalisering av alla former av kunskap, även tillgången till tryckta böcker) ger människor möjlighet att var och en tillsammans beskriva sina villkor och bli klokare och starkare.

Det är här arbetarrörelsen har sin chans just nu. Med sina traditioner av överlägsen, medryckande organisationsförmåga. Chansen att engagera väldigt många människor med budskapet att deras bildning behövs – därför att den enskildes själsliga och kunskapsmässiga tillväxt är grunden för all kommande jämlikhet.

John Swedenmark