Ukraina bedriver terror mot sitt eget folk. Internationella fotbollsförbundet borde ha satt stopp för landet som arrangör av fotbolls-EM.
Tre svenskar blev nyligen stoppade av passpolisen på Kievs flygplats Boryspil. Övriga passagerare passerade snabbt genom både tull och passkontroll.
Kompisgänget, tre unga killar, hade samma slags pass som alla andra. De hade varsin mindre väska med kläder och de hade planerat, bokat och betalt sin resa på samma sätt som alla andra som kom med samma plan.
De var nyktra och de utmärkte sig inte på något särskilt sätt.
Jo, det fanns en sak som skiljde ut dem.
Två av dem var mörkhyade.
De fick först beskedet att de måste lämna landet. Någon orsak fick de inte förklarat för sig. De är födda i Sverige och hade ju samma papper som alla andra.
Mer än en timme fick de vänta, förnedrade, utsatta. Tre unga killar som åker till Kiev som så många andra.
Det här rimmar illa med den ukrainska regeringens kategoriska uttalande från i söndags om att det inte förekommer någon rasism i landet, varken bland passpoliser eller på landets fotbollsarenor.
Uttalandet rimmar extra illa då SVT:s Rapport samma dag kunde visa film på film av hur högerextrema besökare på fotbollsarenorna attackerar åskådare med asiatiskt och afrikanskt utseende.
Inte heller här fanns någonting annat än hudfärg och utseende som drog till sig rasisternas ilska. På bilderna syns tydligt hur de högerextrema grupperna väljer ut sina offer ur publikhavet och gör plötsliga koordinerade utfall för att slå dem sönder och samman.
Bilderna är vidriga.
Fotbolls-EM i Ukraina kommer att gå till historien som det evenemang där sporten slutligen begravde sin ära och heder.
Att placera ett så stort evenemang i ett land som så uppenbart styrs av en alltmer extrem regim är att ge eldunderstöd åt ytterligare rasism och högerextremism.
Som människorättsorganisationer kunnat konstatera är Ukraina det land där klasskillnaderna vuxit mest bland de forna öststaterna. Och rasism har fler än en gång använts av samvetslösa regimer för att skapa en gemensam yttre fiende, utanför den egna politiska makten.
Här påminner Ukrainaregimens försök att göda rasismen om den totalitära regimens låtsaskrig i George Orwells 1984.
Ukraina är också enligt människorättsorganisationers kartläggning ett av världens mest korrupta länder.
För bara någon månad sedan skrev Arbetets ledarsida om mordet på en ung kvinna i Ukraina. Tre män våldtog henne, misshandlade henne och tände eld på henne innan hon dumpades på en bakgata.
Två av de tre män som deltagit i mordet släpptes efter ett kort förhör och skulle ha undkommit all rättslig prövning om inte händelsen blivit känd i media.
De hade båda fäder i den lokala överklassen av statliga högre tjänstemän.
Inför fotbolls-EM rapporterades att en stor del av de bidrag Ukraina fått för att bygga arenor försvunnit i omfattande korruption.
Var tionde ukrainare uppger att de under det senaste året behövt betala mutor, ofta flera månadslöner.
Naturligtvis är det svårt att göra en lista över vilka länder som ska godkännas eller inte inför stora evenemang. Vid alla mästerskap som hålls i totalitära eller halvtotalitära länder kommer debatten upp om vilka etiska och humanistiska krav som kan ställas på värdlandet.
Men någonstans finns ändå en anständighetsgräns.
Det internationella fotbollsförbundet har möjlighet att agera utifrån humanistiska överväganden. Det gjorde organisationen när de 1992 stoppade dåvarande Rest-Jugoslavien från att delta i EM.
Denna möjlighet borde också ha använts mot Ukrainas regering som efter några få gyllene år som följde på den orangea revolutionen nu vrider klockan tillbaka, med korruption, extremism, terror mot den egna befolkningen och inte minst en mycket tydlig regimunderstödd rasism.
