Luci Ricardo Florez blev 28 år.

Den 3 maj förra året var hon på väg hem. Hon gick tillsammans med sin mamma i Ayapel, Colombia, då några motorcyklar stannade till. Männen på motorcyklarna tog fram sina vapen och sköt ihjäl henne.

Luci Ricardo Florez var lärare och aktiv i fackförbundet Ademacor – och en av de 76 som Internationella fackliga samorganisationens (IFS) rapporterar som mördade för sitt fackliga engagemang förra året.

Enligt rapporten fängslades också 309 personer. Och över 100 000 hotades till livet.

Colombia är det land där fackliga drabbas värst, där mördades 29 aktiva under förra året.

Även i Guatemala, där tio mördades, är läget allvarligt.

Enligt Helena Johanson, TCO:s internationella chef, återkommer mönstret gång på gång i de årliga sammanställningarna över kränkningarna av fackliga rättigheter. Vissa yrkesgrupper förekommer oftare än andra.

– Det är offentliganställda som försöker organisera sig, och det är lärare och journalister. Och det är ingen slump, säger hon.

Det här året väljer TCO att fokusera på kränkningarna i Turkiet. Cirka 100 journalister har den senaste tiden fängslats i landet som står på gränsen till EU-medlemskap.

I den angränsande Mellanöstern är den fackliga situationen tvetydig.

– Där är det både vår och midvinter samtidigt, säger Helena Johanson och syftar på att flera diktatorer har störtats samtidigt som de fria facken har det svårt.

I Qatar och Saudiarabien är fackföreningar förbjudna, och i Irak måste de godkännas av staten. De fackliga organisationer som finns i regionen har ofta inte rätt att organisera migrantarbetare. I Qatar utgör de en majoritet av befolkningen, mellan 70 och 80 procent, vilket innebär att endast ett fåtal i landet har rätt att organisera sig.

Rapporten presenteras samtidigt som krisen sätter allt djupare spår på den globala arbetsmarknaden. Arbetslösheten ökar, lönerna sänks i flera länder. De fackliga organisationerna är mer utsatta än på länge.

Trots detta är trenden att allt färre fackliga mördas. Enligt årets rapport mördades 76 personer förra året. Enligt rapporten för 2010 var det 90, och 2006 mördades 144 personer.

Helena Johanson berättar att rapporten bara visar de fall som facken runt om i världen har anmält. Mörkertalet kan därför, enligt henne, vara stort.

Samtidigt tror hon att det minskande antalet mord kan spegla en förändring.

– Antalet kränkningar har inte minskat – men jag tror att de tar sig andra former. Allt fler har väl upptäckt att det inte är särskilt begåvat att slå ihjäl folk. Det väcker för mycket uppmärksamhet, säger hon.

Fakta

Mord, hot och sänkta löner

Afrika. Många anställ­da i den informella sektorn. Osakliga mass­uppsägningar. Godtyckliga gripanden i Swaziland. I Zimbab­we utsätts medlemmar från facket ZCTU för polisvåld.

Asien, Stillahavsregionen. Komplicerade procedurer för att organisera sig. Allvarligt läge på Filippinerna där fem fackligt aktiva dödades 2011. Rapporter om att inhyrda ligister används för att stoppa organisering i Bangladesh, Kina, Pakistan och Sri Lanka.

Nord- och Sydamerika. Minst 50 mördade. Allt svårare att värna om strejkrätten. Många tillfälliga kontrakts­anställningar.

Europa. Ekonomiska krisen med lönesänk­ningar har påverkat facken i Grekland, Portugal, Ungern och Rumänien mycket. I Georgien urholkar en ny lag kollektivavtalsförhandlingarna.

Mellanöstern. Nytt hopp då flera diktatorer störtats, men svårt att bygga upp fria fack. Många gulfstater bygger sina ekonomier på migrantarbetare som ofta helt saknar rätt att organisera sig. Offentliganställda får inte organisera sig i exempelvis Kuwait.

Källa: Världsfacket IFS