När moderaternas nye partisekreterare Kent Persson hävdade att Borg/Reinfeldt aldrig påstått att det rådde massarbetslöshet under socialdemokratiskt styre var det inte bara en borgerlig blunder. För Persson är minsann en av männen bakom den moderna moderata historierevisionismen. Det var Sofia Arkelsten som förra året fick klä skott för det idéprogram som Kent Persson faktiskt var med och formulerade. Moderaterna ville fräckt ha cred för inte bara rösträtten och kampen mot apartheid utan också välfärdsstatens framväxt. Arkelsten fick till slut gå medan Persson befordrades.

Den nye partisekreteraren fick förstås backa från sitt uttalande om massarbetslösheten men Persson berättade samtidigt något för oss, inte bara om högerns arrogans eller om politiken som spin i stället för substans. Persson personifierar också ett politiskt klimat som jag tänker på som det eviga nuets diktatur.

Jag vet att Sverige brukar kallas ett historielöst land och det kanske är priset vi får betala för att vara så svala nationalister. Så Kent Persson är kanske, liksom Arkelsten, helt okunnig om historia. Men jag tror faktiskt att Moderaterna kände sig trygga med en mediebevakning där journalisterna stämmer av politikerna mot det trånga rådande nuet, inte där de analyseras/kritiseras i en ständigt expanderande tid.

Till och med i public service-nyheterna framstår samhället som en överraskningschock. Eurons kris, vanvården av äldre, skolans segregering, den höga arbetslösheten med mera bara händer och politikerna kan så lätt låtsas att de också är offer för omständigheterna, för en utveckling som gåtfullt löpt amok. Att den politik som ledde till dagens dystra NU en gång häftigt debatterades, kritiserades, och att den negativa utvecklingen kunde förutses har fallit i glömska. Och när samtidshistorien kapas bort försvinner också känslan av att det finns politiska alternativ.

Alla vi som var emot EMU kunde förutse dagens kris, och en anledning till att rösta nej till EU överhuvudtaget var att EMU för att fungera kräver en federal europeisk statsbildning. När detta glöms bort infinner sig känslan att samtiden beror på naturlagar, och i avsaknad av det förflutna smalnar de många vägarna mot framtiden av till en smal redan utstakad stig.

Vi tycker fortfarande att man ska kunna leva på a-kassan men hur länge till, snart kommer vi inte ihåg att det en gång var möjligt? Kent Persson fick backa om vad moderaterna sagt 2006, men hans syfte var att göra åtta procent till en normal nivå för arbetslöshet. Och jag är övertygad om att ekonomi- och samhällsreportrarna faktiskt tror på det, då de glömt att arbetslösheten en gång skapades av politiska beslut som ett led i Sveriges EU-anpassning.

Det eviga nuets diktatur är en borgerlig sådan, för i medievärlden finns sällan någon gårdag och det är lika förödande som avsaknaden av utopier.