Dagens rapport från Konjunkturinstitutet om krogmomsen har redan skapat debatt.

Men håll då detta i minnet: Debatten gäller hur mycket av sänkningen som skapat jobb och hur mycket som försvunnit i krogägarnas vinster.

Skulle pengarna ha använts i offentlig sektor skulle varje krona ha skapat jobb. Nu gäller diskussionen i stället hur många kronor som gick förlorade.

Det är knappast något bra sätt att använda skattemedel.

Vad kommer då Konjunkturinstitutet (KI) fram till?

Jo, att inte ens en tredjedel av momssänkningen slagit igenom i form av sänkta priset. Av tio skattekronor till restaurangägaren har bara tre kronor gått vidare till att sänka priserna. Resten har stannat i krogägarens ficka.

Det vill säga, skulle hela momssänkningen slagit igenom skulle en rätt som kostat 100 kronor ha sänkts till 90 kronor. Nu har den i snitt endast sänkts till 97 kronor.

KI för därefter ett resonemang om vad detta betyder för jobben.

Dels, resonerar man, kan ju en del ytterligare jobb komma till ändå, genom att prishöjningarna i framtiden inte blir lika höga som de skulle blivit utan momssänkning. Det är teoretiskt rätt men återstår att se.

Dels, menar KI, kan en del jobb skapas om momssänkningen gör att fler restauranger öppnar när lönsamheten i branschen ökar, vilket ger ökad konkurrens vilket ger fler jobb.

Det är också rätt, teoretiskt.

Och någon gång kanske någon gör en utredning som visar om dessa eventuella jobb i framtiden motsvarar ytterligare en eller två kronor av de sju kronor i skattepengar som krogägarna nu stoppat i egen ficka.

Men märk väl det intressanta: Debatten gäller inte jobben. Den gäller hur många av de tio kronorna som ska gå till spillo i annat än nya jobb. Är det fem, sex eller sju förlorade kronor för varje tia?

Men en ansvarsfull jobbpolitik ser naturligtvis till att varje skattekrona som ska skapa jobb också skapar jobb, inte bara varannan eller var tredje.

Som alliansen själva så ofta påstår: Jobb skapas bäst av marknaden själv. Varje bransch får skapa sin egen efterfrågan och sina egna arbetstillfällen.

Regeringen kan underlätta jobbskapandet genom konjunkturåtgärder och genom att skapa arbetstillfällen där det behövs av rättvise- eller samhällsskäl, det vill säga främst inom offentlig sektor.

Utbildning, vård och omsorg behöver vi alla.

Och nu kommer det finaste i kråksången: varje krona som staten eller kommuner låter gå till anställningar i offentlig sektor går till att skapa jobb. Inte varannan krona, inte var tredje.

Regeringens gigantiska bidrag till Sveriges ägare av hamburgerbarer är just bidrag till hamburgerbarernas ägare, ingenting annat.

Krogmomsen kostar över fem miljarder kronor. Pengarna finns alltså i statens kassa. Det är ett politiskt val att satsa dem på restaurangägarbidrag i stället för på vårdpersonal eller lärare.