Amanda Almerén Persson gör en mycket bra insats som arbetare, hemmadotter och åldrad gammelmor (Foto: Tomas Bolin)

… ska komma och påstå nånting annat. Vrede istället för vad man systematiskt fråntagits. Och därmed fröet till en revolution. Jag pratar nu inte om kulturdebatten med samma överskrift, utan om den utmärkta uppsättningen Vävarna av Gerhard Hauptmann (Nobelpris 1912) som Teater Tillsammans sätter upp på Tribunalen i Stockholm (de samlas kring en klassisk tysk pjäs om året). Pjäsen summerar artonhundratalets insikt att det inte finns nån hejd på industrisamhällets utsugning i nakna snapshots från ett väveri nånstans i Tyskland. Julia Beils regi och scenografi ställer på ett strikt sätt vanmakt mot motmakt, depression mot desperation.