ANALYS. Flera krisländer i euroområdet har fått sina ekonomier nagelfarna och avkrävts hårda sparbeting i utbyte mot stöd från den så kallade trojkan – EU-kommissionen, Internationella valutafonden (IMF) och Europeiska centralbanken. Trojkans åtstramningspaket och reformkrav möts ofta av hårda protester i de krisdrabbade länderna.

Men hur skulle det se ut om trojkan styrde Sverige? En föraning kom nyligen, då både EU-kommissionen och IMF gav sina utlåtanden om hur den svenska ekonomin borde skötas.

Ett första svar är att skillnaden inte skulle bli så stor jämfört med den finanspolitik som redan förs. Medan svenska bedömare – däribland regeringens eget expertorgan Finanspolitiska rådet – kritiserar regeringens betoning på säkerhetsmarginaler som överdrivet försiktig, och varnar för att politiken riskerar förstärka snarare än dämpa konjunktursvängningarna, tycker både EU-kommissionen och IMF att den är välbalanserad.

I stället oroar sig trojkan över två andra problem i den svenska ekonomin.

Den höga arbetslösheten bland ungdomar och invandrare fångar dess uppmärksamhet. Regeringens sänkning av restaurangmomsen sågas som ineffektiv. I stället efterlyser trojkan mer ”ambitiösa” och ”omfattande” åtgärder:

På rekommendationslistan står mindre skillnad i anställningsskydd mellan tillfälligt och fast anställda samt större flexibilitet vid löneskalans nedre del. På ren svenska brukar detta beskrivas som skrotning av las och sänkta ingångslöner.

Men det som bekymrar trojkan mest är bostadspriserna och hushållens höga skuldsättning. Här blir dock argumentationen motsägelsefull.

Både IMF och EU-kommissionen gör iakttagelsen att hushållens växande lånevolym drivs av bostadsprisernas utveckling. Det är inte lån till konsumtion som ligger bakom uppgången.

I det läget blir den avgörande frågan om det finns en bubbla på bostadsmarknaden, med priser som inte längre kan motiveras av underliggande faktorer. För då finns en risk för hastiga prisfall som knuffar många hushåll ut i obestånd.

EU-kommissionens svar, efter att ha räknat länge, är att det inte finns någon bubbla. Prisstegringen kan förklaras av stigande inkomster samt systemet med generösa ränteavdrag och låg fastighetsskatt som gynnar högt belånade hushåll.

Men trots avsaknaden av en bubbla anser trojkan att hushållens skulder och bostadspriserna utgör obalanser som bör åtgärdas med snålare ränteavdrag, amorteringskrav och marknadshyror.

Att invånarna i Aten och Madrid ger sig ut på gatorna kanske inte är så konstigt.