Tvärtemot moderaten Mats Gerdaus uppfattning är en växande del av svenska folket mycket tydligt emot vinstuttag ur välfärden. I början av maj i år publicerades en opinionsundersökning som visar att cirka 80 procent av svenskarna anser att vinst i välfärdssektorn ska återinvesteras i verksamheten och inte delas ut som vinst.

Sverige är i dag det OECD-land där privatiseringarna och ”marknadiseringen” av välfärden drivits fram allra snabbast, vilket inte minst Lagen om valfrihetssystem (LOV) är ett uttryck för. I en debattartikel (DN, 2011-09-07) skriver landets mest välmeriterade forskare på området:

”Att 20 år har gått utan en systematisk utvärdering av privatiseringspolitiken är oacceptabelt. Många av välfärdens klienter befinner sig i en utsatt position och de har rätt till bästa möjliga service inom ramen för de mål och resurser för välfärdspolitiken som vi gemensamt satt upp. För att uppnå detta räcker det inte med ideologisk trosvisshet som besluts­underlag.”

Det är just denna trosvisshet som präglar Mats Gerdaus debattartikel. Visst kan de kundnöjdhetsenkäter Gerdau hänvisar till vara intressanta att studera. Men de duger dock inte som underlag för en genomtänkt nationell politik på området. Oseriösa aktörer, som uppenbart tummat på kvaliteten, har exempelvis fått betyg över genomsnittet i denna typ av jämförelser. Dessutom saknar mätningarna såväl medicinska utfallsmått som processmått som beskriver hur utförarna arbetar för att förbättra kvaliteten.

Enligt Marta Szebehely, välmeriterad äldrevårdsforskare, är personaltätheten den främsta kvalitetsfaktorn inom äldrevården. Samtidigt visar svensk forskning att personaltätheten i privata boenden är tio procent lägre än i kommunala. Privata vårdgivare har dessutom färre heltidstjänster och fler timanställda. Sammantaget påverkar detta såväl kvalitet, kontinuitet och rutiner i negativ riktning.

Självklart ska vi som medborgare ha möjlighet att välja i välfärden. Men den typ av ”valfrihet” som Gerdau förespråkar innebär i praktiken en frihet för stora riskkapitalbolag att plocka ut skattepengar ur vår välfärdssektor. Detta kan vi inte längre acceptera. Det anser svenska folket och det beslutade också LO-kongressen nyligen.

I god tid före valet 2014 kommer LO därför att presentera ett konkret förslag på hur ett svenskt non-profit-system bör utformas. Våra skattepengar ska gå till det de är avsedda för och inte plockas ut som vinster. Det har de klarat i Danmark, Norge, Finland, Nederländerna och i Belgien. Varför i herrans namn skulle vi inte klara av det i Sverige?

Joa Bergold och Kjell Rautio
Utredare vid LO:s arbetslivsenhet