Vad har alliansen emot Kuba?

Frågan är relevant efter att Kubas statistikmyndighet i dag presenterat årets lönestatistik.

Av den framgår att genomsnittslönen på Kuba är 70 öre i timmen.

Ganska lågt anser nog de flesta i vårt eget land, men efter att Centerpartiet nu kräver att lönerna för svenskar ska sänkas med 25 procent, efter att Folkpartiet kräver att kommunerna ska betala ungdomar långt under ingångslön och efter att Moderaterna förespråkat höjd avgift till a-kassan med det uttalade syftet att pressa ned löneökningar så framträder en undran:

Vad har alliansen egentligen mot Kuba?

70 öre i timmen låter som en alldeles lagom genomsnittslön för en genomsnittssvensk efter att borgerlig ekonomi fått råda några år.

När alliansen nu ändå frångått det som brukar vara syftet med demokratisk regeringsmakt, att öka välståndet för invånarna, och i stället börjat förespråka motsatsen, att minska välståndet för invånarna, måste ju frågan bara vara: Hur mycket vill alliansen sänka våra löner innan de anser att välståndet är tillräckligt urholkat?

Som LO-kongressen konstaterade skulle en sänkning med 25 procent av en undersköterskas heltidslön innebära att årslönen skulle bli lägre än vad Centerpartiets Annie Lööf tjänar på en månad.

Är det nog? Eller krävs det ännu lägre löner för att Centern och Annie Lööf ska bli nöjda?

Ett är dock säkert, de lägre lönerna gäller ju inte Annie Lööf själv.

För även här kan hon ha Kuba som riktmärke. Även på Kuba finns ett ”frälse” som kan tillgodogöra sig en speciell pesovaluta som värderas högre än den vanliga peson och som därmed skapar stora inkomster för de utvalda.

Som för familjen Castro.

Som för Annie Lööf.