Unionen och IF Metall rikaste fackförbunden

Fackföreningssverige sitter på stora förmögenheter. Men ­skillnaderna mellan förbundens kassakistor är påtaglig. Två storförbund inom industrin äger mer än hälften av fackens rikedomar.

Arbetet har kartlagt förmögenhetsställningen i Sveriges 20 största fackförbund och de fackliga central- och samverkansorganisationerna.

De finansiella musklerna finns på förbundsnivån, och det är hos de mansdominerade förbunden som kapitalet ligger.

Unionen, IF Metall och Byggnads står i en klass för sig med förmögenheter motsvarande mer än 25 000 kronor per medlem.

Kvinnodominerade storförbund som Kommunal och Handels har mindre än en fjärdedel av det i sina kassaskåp.

Men vad ska industrifacken med alla dessa pengar till?

Unionens kanslichef Hanna Brandt González hävdar att kapitalet ger två fördelar.

– I första hand konfliktstyrka, att kunna plocka ut pengar i en konflikt för att få till ett riktigt bra avtal. Avtalsförhandlingarna har inte blivit lättare med åren, så det är fortsatt viktigt att ha dessa medel. Sedan ger det styrka för att skapa ett bra medlemserbjudande. Kapitalet kommer medlemmarna till gagn, säger hon.

Även IF Metalls ekonomichef Ulf Andersson framhåller konfliktberedskapen som huvudsyftet.

– Men sedan behöver vi i allmän­het en stark balansräkning. Det finns andra strukturella hot från po­litiskt håll som gör att det behövs stora säkerhetsmarginaler, säger han.

Enligt Ulf Andersson är regeringens a-kassereform år 2007 ett exempel på ett beslut som drastiskt kan påverka fackens ekonomiska villkor. Han ser två huvudfaktorer bakom att hans förbund kunnat bygga upp en så omfattande förmögenhet:

– Vi har inte haft en stor konflikt på många år. Samtidigt har vi haft en rätt stabil avkastning på kapitalet.

Seko är ett annat förhållandevis rikt LO-förbund.

– Ursprungligen var konfliktfonden ett sätt att ha något att sätta bakom kraven. Om alla skulle bli lockoutade gäller det att ha stora tillgångar som snabbt kan omsättas i kontanter. Men arbetsmarknaden har förändrats och vi ser inte dessa stora konflikter längre. I det läget är det en bra fråga om vi behöver alla dessa pengar, säger förbundskassören Jan-Olov Sundkvist.

Inom Seko ser en kommitté med sikte på kongressen 2013 över den egna förmögenheten och möjligheten att använda dessa medel på andra sätt.

– Konfliktmedlen byggdes upp under en tid med långt fler medlemmar. Vi har gått från 130 000 till 83 000 aktiva medlemmar. Det gör att förmögenheten per capita blir stor, säger Jan-Olov Sundkvist.

Bland centralorganisationerna intar LO en särposition med en långt större förmögenhet än de andra två. Bakom det ligger ett gemensamt åtagande att LO i en konfliktsituation ska ha möjlighet att gå in och hjälpa ett enskilt förbund.

– Det har aldrig varit på tal att vi inom TCO skulle ha något liknande. Dessutom spelar LO en roll i avtalsförhandlingarna, något vi inte gör, säger Torbjörn Bredin, TCO:s kanslichef.

Däremot är ett femtontal TCO-förbund del i en borgensring. Ringen utgörs av ett avtal mellan förbunden om att med egna medel bistå varandra om något av dem skulle hamna i konflikt. Dessutom sitter Offentliganställdas Förhandlingsråd, OFR, på ett visst eget kapital som kan användas vid konflikter.

Lejonparten av de fackliga förmögenheterna är placerade i värdepapper. Arbetets genomgång visar att fackförbunden och cent­ralorganisationerna äger aktier, fonder och obligationer värda över 35 miljarder kronor. Fördelningen mellan de olika tillgångsslagen skiljer sig åt mellan förbunden.

– Vår placeringsstrategi varierar över tiden. Vi har haft och har fortfarande en stor turbulens på de finansiella marknaderna. I det läget har vi valt att ligga tungt i räntor de sista två åren, säger Ulf Andersson på IF Metall.

Det samlade marknadsvärdet på fackförbundens marknadsnoterade värdepapper, såsom aktier, fonder och obligationer, den 31/12 2010: