Inte bara LO har kongress denna helg. Även Miljöpartiet kongressar och spekulationerna är åter igång om MP kan regera tillsammans med de borgerliga efter 2014.

Språkröret Åsa Romson säger till DN att hon är beredd att stödja en grön regering. Klimat- och miljöfrågor är alltså så vikiga att de utgör basen för varje tanke på stöd från MP:s sida.

Naturligtvis är det ett svar vi förväntat oss.

Men när det gäller övriga frågor är det trots allt svårt att se någon större samsyn.

Visserligen skulle det vara en fantastisk dröm för alliansen att bilda en solid majoritet med MP, men framför allt i synen på fördelningspolitik finns en stor skillnad.

Även om Miljöpartiet ställer upp på en del av de verkningslösa bidrag som regeringen översköljer koncernägare och riskkapitalbolag med är MP:s syn på rättvis fördelning svår att jämka samman med en moderat samhällssyn.

Lördagens beslut på miljöpartiets kongress, att gå lagstiftningsvägen för att få bukt med rika mäns klimatskadliga resor, och beslutet att klimatsatsningar måste ske med en aktiv fördelningspolitik så att de upplevs som rättvisa, nappar nog ingen moderat på.

”Utan åtgärder för de fattigaste inkomstgrupperna kommer vi inte att få en tillräcklig acceptans för de nödvändiga klimatåtgärderna”, skriver MP.

Är därmed ett samarbete med oppositionen självklart om MP blir vågmästare 2014?

Nej, långt ifrån självklart, men Miljöpartiet och Socialdemokraterna kan i dag lättare samsas kring frågor som tidigare var svåra.

Jobbskatteavdragen betraktas nu av båda partierna mer eller mindre som någonting där tiden inte går att vrida tillbaka. Som Arbetet flera gånger tidigare har visat minskar avdraget knappast arbetslösheten och är också väldigt dyrt för statskassan.

Men det är samtidigt svårt att gå till val på löftet om höjda skatter.

På frågan om vinst i välfärden har MP kvar sin inställning som verkar baserad på en naiv tro att privat drivna välfärdsinrättningar ägs av hårt arbetande eldsjälar och inte – som i verkligheten – av placerare och riskkapitalister.

När det gäller friskolor har dock MP nu stramat upp sin hållning i och med att man nu anser att vinst ska vara tillåten men att vinsten måste återinvesteras.

I kombination med att Socialdemokraternas inställning i frågan om vinst i välfärden är fortsatt luddig kan det finnas beröringspunkter även här.

Inte för att det nödvändigtvis bäddar för en bra lösning i frågan men det kan ändå öppna för en möjlig lösning.

Och i den så viktiga fördelningspolitiken ligger Miljöpartiet ändå närmare en humanistisk, i dag oppositionell, grundsyn.