Kom ut i det öppna!

För snart två år sedan skrev jag här (i LO-Tidningen) att jag hade haft Karl-Ove Knausgårds självbiografiska romansvit som en ständig följeslagare i min vardag. Världen som den var beskaffad eller rättare sagt gestaltad i Min kamp 1–5 hade blivit till en plats som jag som läsare gärna återvände till. Inte för att jag alltid sympatiserade eller helt kunde identifiera mig med huvudpersonen Karl Ove Knausgård.

Det handlade istället mer om Knausgårds känsla för detaljer och hans förmåga att med exakt precision skildra alla till synes vardagliga skeenden. Vilket bokstavligen skärpte mina sinnen inte bara som läsare utan fick mig även att bli mer uppmärksam på vardagliga skeenden i min omgivning. Närvarokänslan i de fem första delarna av Min Kamp var så stark att den faktiskt rent konkret påverkade min perceptionsförmåga.

I det skrivna flödet framkallade Karl Ove Knausgård en lång rad bilder av hur vardagen som osäker tonåring, frustrerad student, lärarvikarie, småbarnsförälder och debuterande författare såg ut ned i minsta detalj.

Förväntningarna var därför höga när den avslutande delen av Min kamp gavs ut på norska i slutet av november förra året. Min kamp 6 visar sig vara en bok som mycket ingående skildrar och reflekterar över sin egen tillblivelse. Delvis utspelar sig den avslutande boken under månaderna före den första delen av Min kamp ska ges ut hösten 2009. För mig som läsare blir det väldigt speciellt att få läsa om tillblivelsen av de böcker som man tidigare läst.

Även anledningen till att den sista boken försenats över ett år får sin förklaring när han ingående skildrar sin fru Lindas psykiska sjukdom och hur det påverkat hela familjen. Visst lämnar han ut sin familj, men framför allt släpar han fram sina egna tillkortakommanden och sin från början totala oförmåga att verkligen se sin käresta och hennes behov.

”Sannheten var at jeg, da jeg hade satt meg ned for å skrive den romanen, ikke hade noe å tape. Det var derfor jag skrev den.” skriver han på sidan 944.

Under tiden som gått sedan det litterära projektet presenterades i september 2009 har böckerna dessutom sålts i massupplagor och gets ut i ett tiotal länder.

I samband med att Min kamp började ges ut ifrågasattes dessutom författarens moral kraftigt.

Min kamp 6 utspelar sig alltså till stor del när Karl Ove Knausgårds försök att genom skrivandet frigöra sig från sina föräldrar slutligen når offentlighetens ljus. Tanken är att i den skrivna texten skildra sitt liv precis som det är eller har varit utan några som helst skamkänslor. Inspiration hämtar Knausgård bland annat från Friedrich Hölderlin som i en dikt skriven runt 1795 skrev strofen ”Kom ut i det åpne, min venn”.  För Knausgård fungerar citatet som en väldigt konkret påminnelse om det individuella ansvar som varje människa har i ett demokratiskt samhälle.

Det som sker i den avslutande delen av Min Kamp är att Karl-Ove Knausgård träder fram som den författare av böckerna som han är. Han är orolig och nervös inför reaktionerna från de människor, såväl familjemedlemmar, vänner och före detta partners som förekommer i boken. Men framförallt är han skakad och närmast chockad över att hans farbror, i boken kallad Gunnar, tagit så illa vid sig av Knausgårds porträtt av sin far att han till och med hotar med rättsliga åtgärder. När Gunnar kraftfullt ifrågasätter sanningshalten och dessutom vänder sig till media får att få tala ut om lögnerna får det Karl-Ove Knausgård att tvivla på sitt projekt. Han börjar tvivla på sina egna minnesbilder av händelserna kring faderns död, diskuterar sanningsbegreppet ingående samt frågar sig vad handlingen att ändra eller till och med helt utlämna namnet på en person som är med i hans roman egentligen innebär. För Knausgård har namnet varit en viktig nyckel till verkligheten.

“Jeg ville forsøke å nå det rå og vilkårlige ved den virkelighten, og i det var navnet umistligt”, skriver han om skildringarna av sina uppväxtår och sin studietid.

Tvivlet kring hur han ska göra med namnen mynnar ut i en svindlande lång essä med titeln ”Navnet og tallet” där han ingående resonerar kring begreppen jag, du, vi och dem. Adolf Hitlers bok Min kamp läser och analyserar han för att förstå hur gränsen för vad som är anständigt kan omförhandlas så att det tidigare otänkbara blir fullt möjligt just genom förhållandet mellan vi och dem, ett jag och ett du.

Avslutningen handlar framförallt om vilken inverkan böckerna han skrivit haft och har på sin författare och hur i sin tur ska hantera den bok som han själv håller på att skriva. Till skillnad från i de fem första delarna av Min kamp ligger de olika tidsplanen mycket närmare varandra. Det är också känslorna i Norge efter massakern på Utøya som får Knausgård att reflektera över vad det nationella viet egentligen innebär och ser paralleller med det tyska folkets vikänslor på 1930-talet.

Därför blir det inte ett skildrande av ett skrivande som är isolerat från omvärlden. Tvärtom, och det är just där i Karl Ove Knausgårds största bedrift med Min Kamp 6 ligger.

Thomas Olsson