Folkrörelse

Lunchtid en vanlig tisdag. Över 600 människor försvinner in i en ­mörklagd lokal i centrala Stockholm. En timme senare går de tillbaka till sina jobb, svettiga och lyckligt leende.

Disko mitt på dagen? Utan alkohol, utan åldersgränser, strikt avgränsat till timmen mellan klockan tolv och ett?

Det borde inte gå. Inte i Sverige. Inte i ålders­fixerade, trendängsliga Stockholm. Med ett osäkert flin ställer vi oss i kön framför Kulturhuset och ställer in oss på något pinsamt, ansträngt, misslyckat.

Så släpps vi in. Ställer om ögonen från vårsol till mörker. Upptäcker en diskokula. En scen där några killar ställer upp kameror. Och sedan ett stenklätt dansgolv som långsamt fylls av människor från kanske 16 år till 60: farbröder med vit mustasch, vältränade unga kvinnor, vältränade medelålders kvinnor, tatuerade hipsters med skägg, och framför allt helt vanliga människor från kontoren, butikerna och bankerna runtomkring. De sorlar, tar bilder av varandra med mobilerna och tuggar lite nervöst på den nyttiga mozza­rellamackan som ingår i biljetten för en hundralapp.

Prick klockan tolv darrar det till i högtalarna. Tung technomusik skickar tryckvågor genom magen. Och tro det eller ej, på högst två minuter har all osäkerhet vädrats ut ur lokalen. Alla dansar, luften blir varm, och det är genuint roligt och prestigelöst.

En av reglerna för Lunchbeat – så kallas de lunchdiskon som nu arran­geras på allt fler platser i ­Sverige – är att man måste dansa.

En annan att varenda kotte som är där är din danspartner. Det funkar. Reglerna avdramatiserar och ­hjälper be­sökarna att släppa
loss.

Med ett så fullpackat dansgolv blir också frågan om man ”kan” dansa meningslös. Producenten Daniel Odelstad tror på förhand på 500 besökare, en vild gissning eftersom information om Lunchbeat mest sprids på Facebook. Det kommer 630.

– Underbart. Jag är helt hög, säger Marie Segelström när timmen är slut och hon ska tillbaka till sitt jobb som hälsocoach.

– Endorfinerna rusar. En energi­kick för hela dagen, säger Åke Nolemo, som är projektledare i IT-branschen.

DJ:n Johannes Drakenberg har bara spelat på kvällar tidigare. Han är omtumlad.

– Jag hade inte väntat så mycket energi. Det här var mycket roligare än att spela på natten.

– Folk har mer fokus, de reagerar direkt på det jag gör. De är ju inte här för att ragga eller dricka. Bara dansa.