ANALYS. Borgfreden kring morgondagens LO-ledning är ett första steg mot en bättre fungerande federation.  Men det är en skör enighet som skapats. Och det krävs mycket mer än ett enigt ordförandeval för att åter etablera federationen som en stark och enig organisation.

De stridsfrågor som funnits och som skapat en betydande del av motsättningarna mellan förbunden finns kvar också sedan enighet uppstått om namn till ordförandeposten och vice ordförande.

Ytterst handlar motsättningarna om makt och inflytande i lönebildningen. För att skapa en framtida verklig enighet måste alla kort läggas på bordet och en grundläggande diskussion måste till – där allas röst både måste höras och betyda något.

Vilka uppfattningar finns om hur lönebildningen ska formas i framtiden? Vem eller vilka ska ha inflytande över de första avtalen som ska utgöra normen för lönerörelsen? Hur ska jämställdhetssatsningar utformas så att de oförklarliga löneskillnaderna mellan manligt arbete och kvinnligt arbete försvinner? Hur ska varje förbunds frihet att förhandla om löner och villkor kombineras med omsorgen om helheten?

Så länge förbunden inte hittar varandra i de här frågorna är enigheten lika stark som nattgammal is. Och snart sagt vad som helst kan då få enigheten att rämna och återskapa dramatiken och oenigheten.

Även om den lönepolitiska tulipanarosen ännu inte skådats är alla överens om att en fortsättning på de senaste årens gnöl och gnäll inte är en framkomlig väg. Ett splittrat LO förlorar alla inblandade förbund på.

Den kvardröjande osäkerhet som rör morgondagens LO-ledning handlar om kvinnornas position och inflytande och vem som ska vara avtalssekreterare. Tystnaden talar för att båda positionerna är i hetluften.

Spekulationer kring Sekos Ingela Edlund och Byggnads Torbjörn Johansson är med all säkerhet välgrundade. Och så länge valberedningens inte offentliggjort sitt förslag lever osäkerheten kvar.

Den kohandel som föregått nomineringarna till ordförande och vice ordförande måste rimligen också ha handlat om resten av ledningen. Men vad som hängt upp sig och förhindrat ett komplett förslag är oklart. Att valberedningen överväger fyra personer i stället för tre är emellertid uppenbart.

Det är också tydligt att många förbunds hjärtefrågor kastats in i diskussionerna kring hur ledningen ska formas. Byteshandeln har varit omfattande och intensiv.  Men så länge två spelbrickor saknas på brädet är osäkerheten fortsatt stor om vad som ska hända.