Foto: Jens L' Estrade

Parisa Mir trodde att det skulle gå lätt att hitta jobb i Sverige efter fyra år på Ericsson i Iran, men hon har gått arbetslös sedan hon flyttade hit för två år sedan. – Ändå har jag erbjudit mig att jobba gratis i ett halvår, säger hon.

 

Sverige skulle få se på fasen. Industrin skulle få sin efterlängtade kompetens. En hel buss med högutbildade på väg mot framtiden. Men ett år senare är de flesta fortfarande utan jobb.

Ett stort medieuppbåd, två ministrar och Arbetsförmedlingens generaldirektör var på plats när en buss med 44 utrikesfödda ingenjörer lämnade Stockholm med destination Volvo Personvagnar i Göteborg förra sommaren.

De utrikesfödda skulle få sina efterlängtade jobb. Här skulle det bli åka av – integration i verkligheten.

Snart ett år senare har bara fyra av de 44 ingenjörerna fått jobb på Volvo.

– Resultatet blev inte så bra som vi hade hoppats, säger Soledad Grafeuille, projektledare på Nationell matchning, Arbetsförmedlingens satsning på att föra samman högutbildade från andra länder med tänkbara arbetsgivare.

Elektronikingenjören Parisa Mir var med på bussen. Hon lämnade ett chefsjobb på Ericsson när hon flyttade till Sverige från Iran för två år sedan. Det kändes bra på vägen hem från Göteborg. Volvo skulle höra av sig med besked om det skulle bli en andra anställningsintervju.

Telefonsamtalet från Volvo dröjde tre månader. Budskapet var välbekant:

– Du har ett jätteintressant cv. Tyvärr har vi inget för dig nu. Vi hör av oss om det dyker upp något i framtiden.

I dag är Parisa Mir fortfarande arbetslös. Hon har sökt 474 jobb. Det var åtminstone noteringen för ett par veckor sedan. Hon brukar skicka iväg sex–sju jobbansökningar varje dag, så siffran lär vara högre nu.

– Jag börjar förlora hoppet, men jag kan inte ge upp. När en ny dag börjar måste jag sätta mig vid datorn och söka fler jobb, säger hon.

Volvobussen säger en del om arbetsmarknaden för utrikes födda. Det räcker inte med enbart hög utbildning. Kravspecifikationen ser snarare ut så här: bra kunskaper i svenska, helst yrkessvenska, social kompetens och specialistkunskaper, helst spetskompetens.

Slutsatsen grundas på en rundringning och säger säkert inte hela sanningen, men visar ändå att den gamla klyschan om att den ena eller andra branschen ”skriker efter folk” är en sanning med modifikation.

Det är skillnad på folk och folk.

Det finns många projekt som ska hjälpa högutbildade från and­ra länder in på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingens Nationell matchning och Stockholms universitets Korta vägen är ett par exempel. Länsstyrelsen och kommunerna i Stockholms län ordnar skräddarsydda kurser i svenska för olika yrken.

Alla kan visa på resultat. Nationell matchning har fått 150 högutbildade i arbete, till exempel.

Men 30 000 utrikesfödda går arbetslösa bara i Stockholms län. I hela Sverige var 86 000 utrikesfödda arbetslösa förra året. I sin senaste prognos räknar Arbetsförmedlingen med att siffran ökar till 110 000 år 2013.

Parisa Mir träffade en iransk man som bor i Sverige. Det var därför hon flyttade. I Iran hade hon sin identitet som framgångsrik yrkeskvinna. I Sverige är hon bara arbetslös.

Hon har varit på 15 anställningsintervjuer vid det här laget. Ofta får hon höra att hennes cv är bäst. Ändå får hon inget jobb. Hon börjar bli otålig.

– Ett jobb betyder allt för mig, säger hon.

Fakta

Amerikaner går före andra utlandsfödda

Först kommer svenskar, sedan amerikaner och européer. Sist kommer asiater. Så ser arbetsmarknaden för högskoleutbildade ut.

Drygt 80 procent av de högutbildade svenskarna hade jobb 2010, enligt Statistiska centralbyrån, mot 62 procent av dem som är födda i Asien.

Men skiljelinjen går inte mellan Sverige och resten av världen utan mellan Sverige, Europa och Nordamerika och resten av världen.

Andelen européer och nordamerikaner med jobb är nästan lika hög som andelen svenskar.