LO:s kongress ska inte bara välja en ny LO-ledning. Välfärden blir en huvudfråga – för när den krackelerar faller samhället isär.

När facket har talat om välfärd har det oftast handlat om försäkringar: Hur mycket vi ska få i ersättning när vi är arbetslösa eller sjuka, och på vilka villkor.

De frågorna blir stora även på LO:s 27:e ordinarie kongress, som öppnas den 25 maj i Stockholm. En rad stora motioner till kongressen visar hur tilliten till sjukförsäkringen och a-kassan har raserats, hur den hårda prövningen av sjukas arbetsförmåga slår särskilt hårt mot kvinnor, och hur oron för utslagning sprider sig på arbetsplatserna.

– Motionerna ger konstruktiva och långsiktiga förslag till hur sjukförsäkringen ska repareras, säger Kjell Rautio, välfärdsutredare vid LO. De är en bra grund, men för att binda ihop dem kommer LO: styrelse att föreslå kongressen att en utredning får göra en mer sammanhållen analys. Redan i höst bör LO kunna leverera de första reformförslagen.

Också det allmänna pensionssystemet behöver utredas för att stärka LO:s röst i debatten om pensionernas storlek och höjd pensionsålder, anser LO-styrelsen. Det arbetet har redan startat: I februari 2011 presenterade LO en rapport om pensionsreformen i halvtid, som visade att pensionerna blir lägre än vad politikerna räknade med i mitten av 1990-talet, och att förutsättningarna för en bra pension är ojämlikt fördelade.

– Vi tänker oss nu ett kongressbeslut om en mer fullständig analys av pensionsreformen, säger LO:s avtalssekreterare Per Bardh.

Men framför allt ser frågorna om välfärdstjänsterna, alltså skolan, äldreomsorgen, barnomsorgen och sjukvården, ut att bli viktigare än på tidigare LO-kongresser. Det är en föjld av de senaste årens privatiseringar, den segregering som det fria skolvalet fört med sig och de växande skillnaderna i välfärdstjänsternas kvalitet.

– Det finns en stor oro i LO-leden för vad den här utvecklingen gör med jämlikheten i samhället, säger LO:s vice ordförande Ulla Lindqvist.

– Mer ansvar läggs på familjerna när välfärdstjänsterna inte kommer alla till del på lika villkor. Särskilt kvinnor i arbetaryrken går ner i arbetstid för att ta hand om gamla anhöriga, säger Joa Bergold, välfärdsutredare vid LO.

Också frågorna om välfärdstjänsterna är komplexa. LO behöver mer tid på sig för att analsera dem, och även här är LO-styrelsens förslag att kongressen ska tillsätta en utredning. Men någon långbänk ska det inte bli. Enligt Joa Bergold ska LO kunna göra inspel inför valrörelsen 2014.

Några konkreta ställningstaganden i fråga om välfärden anser LO-styrelsen dock att kongressen kan göra direkt. LO beslutade 2004 om principen att föräldraförsäkringen ska tredelas, så att en tredjedel av tiden med föräldrapenning på sjukpenningnivån viks för vardera föräldern, medan en tredjedel lämnas åt föräldrarna att fördela fritt. Nu är det dags att förtydliga genom kravet att ytterligare två månader viks för vardera föräldern senast 2013 (utöver de två ”pappamånader” som redan finns).

Tillsammans med kravet på generösare öppettider inom barnomsorgen ska det här stärka LO:s jämställdhetsperspektiv. Styrelsen föreslår för övrigt att detta även ska synas i stadgarna genom en formulering om att LO har en feministisk grundsyn.

Att den krackelerande välfärden sätter viss prägel på kongressen betyder inte att de fackliga kärnfrågorna har försvunnit. Organisering, lönepolitik och sysselsättning är centrala i en tid av massarbetslöshet och försvagning av de fackliga organisationerna. Om LO:s styrelse får som den vill beslutar kongressen om en bred utredning om lönebildningens förutsättningar. Den ska också visa hur tjänstemännen kan vinnas för en mer sammanhållen lönebildning.