Medlingsinstitutet har tagit ställning politiskt.
– Om de tolkar sina direktiv så att ingen låglönegrupp får komma ikapp, har de svalt arbetsgivarnas argument, anser Christer Thörnqvist, docent i arbetsvetenskap vid Linköpings universitet.

I vintras gjorde generaldirektör Claes Stråth klart att Medlingsinstitutet inte kan tillåta att lönerna ökar med mer än 2,6 procent, det vill säga industrins löneökningar.

Så enkelt är det inte, enligt säger Christer Thörnqvist:

– Det beror på hur man tolkar direktiven.

Där står det att industrin ska vara lönenormerande, men Medlingsinstitutet tolkar direktiven som om det stod löneledande.

– Det betyder att det enda sättet för en snabbköpskassörska att komma ikapp en metallarbetare i lön är att själv bli metallarbetare. Det kan inte ha varit det som lagstiftarna tänkte sig när de instiftade Medlingsinstitutet, resonerar han.

Slutsatsen är att Medlingsinstitutet gjorde ett starkt politiskt ställningstagande som gör det omöjligt för kvinnor och lågavlönade att komma ikapp eller ens hålla jämna steg med mer välavlönade grupper.

Så lät det åtminstone i retoriken – men i praktiken släppte Medlingsinstitutet ändå igenom högre löneökningar, även om Handels avtal försågs med en bilaga som talar om hur man ska räkna för att det ska bli 2,6 procent.

– Alla vet att de som jobbar i handeln fick mer i procent än industrins anställda, konstaterar Christer Thörnqvist.

När LO-samordningen hade spruckit följde ett ordkrig mellan Kommunal och Medlingsinstitutet i höstas. Kommunals budskap var att Medlingsinstitutet mycket väl kan tillåta att lågavlönade kvinnor får en hundralapp extra. Det står i uppdraget att Medlingsinstitutet ska verka för jämställda löner.

Svaret från Medlingsinstituets generaldirektör Claes Stråth kom snabbt. Industrins löneökningar, 2,6 procent på ett år, gäller alla. Samhällsekonomin är överordnad arbetsfreden.

Medlingsinstitutet kom till år 2000. Det här var första gången som institutet fick kritik. Tidigare år har fack och arbetsgivare snarare hyllat Medlingsinstitutet för att ha bidragit till reallöneökningar.

– Det är inte underligt att kritiken kommer från Kommunal, ett av de låglöneförbund som står utanför industriavtalet. Det har skett en polarisering även inom fackföreningsrörelsen, tycker Christer Thörnqvist.

Medlingen har lett till ytterligare ett ordkrig. Först Handels, och nu senast Hotell- och restaurangfacket, kritiserar arbetsgivarna för att vägra förhandla och bara vänta in medling.

– Traditionen säger att man ska prata med varandra innan man tillkallar medlare, precis som Ella Niia säger. Att kalla det ett hot mot den svenska modellen är hårddraget, men det är otvivelaktigt en ny företeelse. Det har svängt efter Medlingsinstitutets tillkomst. De gamla förlikningsmännen hade inte samma befogenheter, säger Christer Törnqvist.