Foto: Fredrik Sandberg

De fem partierna bakom pensionsöverenskommelsen har beslutat att se över premiepensionssystemet, den del av vårt pensionssystem där löntagarna själva får välja fonder att placera sina pensionspengar i.

Nyheten kom ungefär samtidigt som AMF granskat hur avgifterna för denna fondförvaltning ökat under 2011. Föga överraskande gör bankerna allt större vinster på arbetarnas pengar, och avgiften till bankerna under ett helt yrkesliv kan nu lätt uppgå till 200 000–300 000 kronor.

Den som väljer fonder fel får dessutom finna sig i att se pengarna gå upp i rök.

Men avgifterna måste ändå betalas.

Det här är inget vi ska acceptera. Pensionssystemets främsta uppgift måste vara att säkra pensionen för pensionsspararna, inte att göra bankerna rika på de avgifter som tas ut vare sig fonderna går upp eller ned eller att slänga in så mycket riskkapital som möjligt till företag som har bra eller mindre bra idéer och produktion.

Det är dags att inse att dessa skäl till att samla svenskarna runt premiepensionssystemets roulettbord inte överensstämmer med ambitionen att säkra den enskildes ekonomi.

Dagens system liknar det kaotiska tillstånd som gäller våra taxibilar sedan den så kallade ”avregleringen” genomfördes.

Den som har tid och möjlighet att skaffa sig total överblick över alla taxibolag och friåkare väljer rätt taxi och kan få betala 250 kronor för en resa, medan den som hoppar in i fel taxi kan få betala tio gånger högre pris för samma resa.

Den som har tid att sätta sig in i alla fonder – och de företag som ingår i varje fond – kan, om allt går bra och turen dessutom gör sitt till, få ett hyfsat resultat.

Men få anställda, ännu färre i arbetaryrken, har tid och möjlighet att sitta framför datorerna och varje dag kontrollera börser och företagsrapporter.

Den som 2011 hade oturen att till exempel välja fonden Trigon Emerging Agri Sector Fund fick finna sig att halva fonden försvann under detta enda år.

Men avgiften måste du betala i alla fall.

Pengarna måste placeras tryggt.

Så här kommer ohöljd reklam:

I väntan på utredningens förslag är det säkraste sättet att försäkra sig om att inte pensionspengarna i premiepensionssystemet spelas bort i bankvinster och bonusar till bankchefer att låta statliga 7:e AP-fonden förvalta pensionspengarna.

Rådet är självklart utifrån den historik som systemet uppvisat alltsedan start.

Pension är uppskjuten lön. Det ska inte trollas bort i bankvinster och olönsamma företag. De ska investeras enligt ”Prudent Person Role” på det ansvarsfulla och försiktiga sätt som 7:e AP-fonden gjort så att pengarna har någon chans att överleva fram till pensionsdagen.
Prudent Person Role är en investeringsmässig term som betyder att riskerna ska minimeras till skydd för investeraren, alltså pensionsspararen, något som det svenska systemet över huvud taget inte verkar ha tagit i beaktande.

Den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD släppte häromdagen en egen utredning om det svenska pensionssystemet. Den tar bara upp det allmänna pensionssystemet, det vill säga de pengar som förvaltas av andra AP-fonder, och rapporten berör inte premiepensionssystemet.

Intressant att notera är dock att OECD även i detta system skönjer en för stor osäkerhet för den enskilde. Risker måste minimeras och organisationen föreslår en starkare statlig kontroll (!) över de övriga AP-fondernas placeringar.

Troligen skulle OECD:s utredare få skrämselhicka över de risker som den enskilde spararens pengar utsätts för i premiepensionssystemets fondkaos.

Risken har knappast minskats av att marknaden för premiepensionen helt har öppnats och att det i dag finns över 800 fonder att välja mellan.

Den nu tillsatta översynen ska vara klar i mars nästa år. Om det inte är praktiskt möjligt att skrota hela systemet är ett minimikrav ändå att lejonparten av fonderna slängs ut och bara de som kan garantera låga avgifter och låga risker får vara kvar.

De som vill ta egna risker med egna pengar får naturligtvis göra det. Men roulettspelet med våra tvångssparade pensionspengar måste upphöra.