Lars Flodin slängde ut skrivbordet när han flyttade in arbetsrummet på landstinget. Kontoret bär han med sig i en ipad. Därmed har alla handlingar med sig var han än är.

Foto: Per Groth

Lars Flodin slängde ut skrivbordet när han flyttade in arbetsrummet på landstinget. Kontoret bär han med sig i en ipad. Därmed har alla handlingar med sig var han än är.

 

Lars Flodin, 51, sökte 2 267 jobb under nästan åtta år som arbetslös. Till slut tog han sig ur fas 3 och fick ett toppjobb.
– Tack vare väljarna. Arbetsgivarna var inte intresserade, säger han.

Efter valet 2010 blev han landstingsråd i Västmanland. Därmed höjde han sin inkomst från 14 960 kronor i aktivitetsstöd till 37 000 kronor i lön.

– Jobbet betyder väldigt mycket. Jag har fått ett helt annat socialt liv. Jag träffar mycket folk och umgås med många.

Det är raka motsatsen till fas 3. Arbetsförmedlingen i Hallstahammar satte honom på en motionscentral. Där satt han som en enstöring och såg knappt till en själ. Han fick inte använda telefonen för att ringa på jobb och hade inte råd att använda sin privata mobil.

– På fem månader kom det kanske tio besök. Det ger inga kontakter som leder till jobb.

I stället lyckades han tjata sig till ett jobb. Miljöpartiet anställde honom som politisk assistent ett halvår före valet 2010.  Tidigare hade ett medlemsmöte placerat honom på andra plats på landstingslistan efter Barbara Conte. I dag har de var sin 75-procentstjänst som landstingsråd.

Lars Flodins ansvarsområden är energi och fastigheter.

– Jag hade aldrig trott att jag skulle bli politiker, men många säger att jag passar. Jag kan både lyssna och vara diplomatisk, se synergier och stå för min uppfattning.

Dotterns skola fick honom att engagera sig politiskt. Lärarna var bra, men rektorn var inte ”den bästa boken i hyllan”.

Lars Flodin gick systematiskt till väga och plöjde alla partiprogram.

– Bara Miljöpartiet talar om solidaritet med kommande generationer, de svaga i världen och djur och natur.
Han gick med 2005. Året därpå blev han invald i kommunfullmäktige i Hallstahammar och förhandlade sig till en plats i kommunstyrelsen.

Nu är han med och utformar den rödgröna majoritetens politik i landstinget. I jobbet ingår att ta fram förslag i nära samarbete med tjänstemännen och att nöta maktens korridorer i Stockholm.

Lars Flodin föddes i Stockholm och växte upp i villaidyllen Älvsjö, om än i hyreslägenhet. Hans pappa körde buss. Mamma jobbade på dagis. Han gick ut från el- och teletekniskt gymnasium. Så småningom bestämde han sig för Handelshögskolan, så det blev ekonomiskt gymnasium också.

Under några år jobbade han som ordningsvakt, pluggade på Handelshögskolan, tränade rugby på elitnivå och spelade klarinett i Mercblecket, Handelshögskolans blåsorkester – samtidigt. Han cyklade till allt, så där fem mil om dagen.

Han spelade rugby både i svenska och finska landslaget. Det där sista kom sig av att halva finska landslaget försov sig på väg till NM i Karlstad och vaknade först när färjan var på väg tillbaka till Finland.

Lars Flodin var en av sex spelare från rugbyklubben Attila som fyllde luckorna i det finska landslaget. De tog brons, Finlands första NM-medalj.

Han tog aldrig examen från Handelshögskolan ”i gott sällskap med Kristian Luuk och Alexander Bard”.

Han fick jobb ändå som marknadschef på ett finansbolag. Kärleken förde honom till Eskilstuna och ett jobb som ledarutvecklare på utbildningsföretaget Dale Carnegie. Han blev IT-expert först på Mälardalens högskola och sedan på Stockholms universitet och till slut chef på Försäkringskassans bidragssektion i Eskilstuna, som då betalade ut 250 miljoner om året till sörmlänningarna.

I jobbet ingick att driva förändringar, men Försäkringskassans organisation satte stopp för det. Varje län var sin egen myndighet. Beslut om förändringar krävde att alla blev överens. Det hände aldrig.

Lars Flodin ”gick in i väggen” och blev sjukskriven.

Han sökte och fick ett nytt jobb som chef för tre sammanslagna ABF-avdelningar. Problemet var bara att sammanslagningen aldrig blev av. Jobbet gick upp i rök. I samma veva flyttade familjen till Kolbäck i Västmanland.

Utan socialt nätverk blev det svårare att få jobb. Så inleddes hans nya karriär som långtidsarbetslös och föremål för Arbetsförmedlingens omsorger.

– Jag har aldrig fått någon hjälp av Arbetsförmedlingen. Däremot har jag råkat ut för några tokiga arbetsförmedlare. Vill du ha namn?

När han till slut erbjöds arbetsmarknadsutbildning var det för sent. Han ville gärna bli CNC-operatör eller industrielektriker, men då sa Arbetsförmedlingen nej. Det återstod bara ett halvår till fas 3 och där var det utbildningsförbud.

Missnöje med en rektor fick in honom i politiken, men skolfrågorna hamnade inte på hans bord. Och fas 3 är ingen fråga för landstingsrådet Lars Flodin, även om han umgås med Miljöpartiets arbetsmarknadspolitiska talesman Mehmet Kaplan och har delat med sig av erfarenheter till honom.

Han vill inte kategoriskt döma ut fas 3. Han har en deltagare hos sig på halvtid.

– En före detta medarbetare från ABF vände sig till mig. Han är duktig på datorer, fotograf, sköter hemsidan, går på möten och träffar folk. Fas 3 kan vara bra om det sköts ordentligt.

Fakta

Lars Flodin

Ålder: 51.

Arbetar som: Landstingsråd för Miljöpartiet i Västerås. Fastigheter och energi är hans frågor.

Familj: Hustrun Christina och Sara, 14 år.

Bor: Hyreslägenhet i Kolbäck.

Minne: Spelade klarinett i Mercblecket på Nobelfesten 1988.

Också på cv:t: Studieombud på Sisu idrottsutbildarna, ombudsman på TCO och provsmakare på Konsums provkök.

Senast läst: Lokalförsörjningsplan för Västmanlands sjukhus, Västerås.