Om fyra år kommer arbetslösheten att nå sin lägsta nivå på ett kvartssekel, strax över fem procent. Så lyder regeringens prognos. Och bakom nedgången ligger den egna politiken.

För finansdepartementet har återigen kört de senaste årens reformer i sina ekonomiska modeller, och funnit att dessa långsiktigt leder till att sysselsättningen ökar med sisådär 215 000 personer.

Uppenbart är att vinterns rapport från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering har stört finansministern och hans stab. Den uppmärksammade kartläggningen, som var den första att studera faktiska utfall snarare än förväntade effekter, fann att det inte gick att belägga några sysselsättningseffekter från Anders Borgs kronjuvel: jobbskatteavdraget. Delar av vårproppen har därför fått tonen av försvarstal.

Regeringen finner en rad tecken på positiva effekter från jobbskatteavdraget. Deltagandet i arbetskraften har stigit mer än vad som kan förklaras av demografiska förändringar och konjunkturen, hävdas det. Något som de flesta håller med om.

Förändringarna i sjukförsäkringen brukar dock anses vara den viktigaste förklaringen. Ett stort nummer görs av att arbetslösheten under finanskrisen inte steg lika mycket som det kraftiga raset i produktionen skulle motivera. Regeringen ser det som bevis på att reformen haft effekt.

Men att företagen behöll personal i större ut­sträckning än vid andra djupa nedgångar beror inte självklart på skattesänkningar. Mycket talar i stället för att skälet var att efterfrågefallet bedömdes vara tillfälligt och i huvudsak koncentrerat till industrin, som är mindre personalintensiv.

Finansministerns dilemma är att de egna uppskattningarna av reformens effekter inte bygger på faktiska utfall, utan på resultat från simuleringsmodeller.

Hans departements egen kartläggning av verkliga utfall prövar inte jobbskatteavdraget, utan mäter effekterna av sänkta socialavgifter kombinerat med förstärkt avdrag för folk som fyllt 65. Därför ägnas en hel del energi åt att visa att simulatorn brukar ha rätt.

I USA och Storbritannien där de olika metoderna används parallellt nås likvärdiga resultat, anför regeringen. Man ska dock komma ihåg att dessa länders jobbskatteavdrag på avgörande punkter skiljer sig från det svenska genom att vara riktade enbart till låginkomsttagare, ofta med barn. Dessutom fungerar lönebildningen – vilket är den viktigaste kanalen för sysselsättningseffekter – väldigt annorlunda i de anglo­saxiska länderna.