Foto: Mats Andersson

Björnbesökt förråd. Hans Nordin överblickar skadorna.

 

Dagarna kan bli väldigt långa för Hans Nordin och hans kollegor i Gävleborgs län. De ska täcka in hela länet och det blir mycket bilkörning, uppemot 5 000 mil om året.

Som naturbevakare tar Hans Nordin bland annat emot samtal från markägare som har fått påhälsning av något rovdjur. Det kan handla om allt från skadade tamdjur till demolerade bikupor. Han är inventerare, besiktnings- och tillsynsman i ett.

– Vi åker ut och dokumenterar skadan med foto, och hjälper till med akuta åtgärder som att avliva svårt skadade får eller sätta upp ett tillfälligt viltstängsel.

I hans arbetsuppgifter ingår bland annat att ge råd om, och själv utföra, olika åtgärder som ska skrämma bort rovdjur med oönskat beteende, som till exempel att söka föda nära bebyggelse. Oftast går rovdjuren att styra undan med ett enkelt elstängsel, berättar Hans Nordin.

– De har ingen erfarenhet av elstötar så de upplever det som väldigt otäckt, säger han.

Naturbevakarna beslutar aldrig om skyddsjakt. Det gör i stället en handläggare på länsstyrelsen, men då utifrån naturbevakarens dokumentering. Därför är det viktigt att vara neutral som naturbevakare, något som Hans Nordin ofta återkommer till, och att kunna lyssna på och förstå alla slags människor. Arga som glada.

– Vi har jättestor nytta av allmänheten. Till exempel jägare som är duktiga på att spåra eller svampplockare som sett ett djur, säger han.

1997 började han jobba som timanställd naturbevakare. Rovdjuren hade precis börjat öka i Sverige och det behövdes duktiga spårare som kunde dokumentera revir och eventuella skador som rovdjuren orsakade.

I takt med att antalet rovdjur ökade, ökade också Hans Nordins timmar. Jobbet som lärare blev allt svårare att hinna med, och för tre år sedan fick han heltidstjänst på Länsstyrelsen i Gävleborg.

Han har ingen utbildning utöver lärarutbildningen, men han har alltid dragits till att vara i naturen. Med egen skog och ett mindre jordbruk har naturen funnits med länge, och det krävs många års erfarenhet för att kunna följa individer och revir.

– Det här är mitt drömjobb, säger Hans Nordin.

– Visst kan det kännas ensamt när man ska ut på skotern en mörk kall vinterdag. Men man är ju utomhus en hel dag, det kan inte bli dåligt.

Klicka på bilden för att se den i större format.

Fakta

Om Hans Nordin

45 år, naturbevakare i Gävleborgs län.

År i yrket: deltid 15 år, heltid sedan 3.

Bäst med jobbet: Att få jobba med naturen.

Sämst med jobbet: En del tror att det är vi i fält som har det totala ansvaret för vad rovdjur kan ställa till med.

Utmaning just nu: Rovdjursdebatten. Hoppas på kloka beslut som vi kan följa.

Yrkesstolthet: Kunskapen om rovdjursarterna och att kunna möta olika människor.

Om jag inte blivit naturbevakare: Hade nog fortsatt som lärare i matte och NO.

Om naturbevakare
Naturbevakarna är en brokig skara statligt anställda. Arbetsupp­gifterna skiftar mellan länen, och titeln hittar man egentligen bara i de nordliga länen.

Antal i Sverige: Ingen uppgift från länsstyrelserna. Flera jobbar under andra yrkestitlar eller i privat sektor.

Utbildning: Erfarenhet väger ofta tyngre än utbildning, men för att jobba som tillsynsman krävs en kurs från Polisen och Naturvårdsverket.

Lön: 24 000 till 28 000 kronor, enligt uppskattning från flera källor.

Fackförbund: ST.

Framtidsutsikter: Väldigt liten arbetsmarknad med liten omsättning. Många länsstyrelser lägger ut delar av arbetet på entreprenad.

Källor: ST, Länsstyrelsernas samordnade löneservice, Länsstyrelsen i Jämtland och Gävleborg.