En vän i modebranschen undrade nyligen hur mycket jag får i bonus när jag skriver en särskilt uppmärksammad artikel. Han rynkade på ögonbrynen när han insåg att arvodet alltid är detsamma.

Vi satt vid samma bord som en lärare och snart handlade diskussionen om vem som har störst ansvar i ett samhälle. Och vilka belöningssystem som krävs för att bäst maximera effektiviteten.

Min kompis utgick från att människan drivs av kortsiktiga ekonomiska incitament. Läraren konstaterade att han får en kick när hans elever gör bra ifrån sig.

Samma debatt om bonusar rasar här i England även på nationell nivå.

När arbetslösheten stiger bland bankernas anställda har diskussionen fått oväntade anhängare. Nyligen kom en hård attack mot bonussystemet i The Times där skribenten avfärdade finans­männens krav. Krisen berodde enligt henne just på de unga killar som satt sin egen avkastning först. Att de skulle tjäna hundratals gånger mer än en specialiserad läkare tyckte hon var löjligt.

Politiker i koalitionsregeringen, som liberal­demokraten Vince Cable, har drivit på hårt för att tvinga bankerna att sänka nivåerna på kompensationerna.

Oppositionen har gjort ansvarsfull kapitalism till ett av sina viktigaste teman. Labourledaren Ed Miliband har distanserat sig från sina företrädare och anklagas för populistik retorik som kan skada landets ekonomi. Han har sagt att bankerna riskerar att isolera sig från resten av samhället genom att belöna sig själva alltför rikligt samtidigt som skolbiblioteken slår igen.

Konceptet har varit så framgångsrikt att premiärminister David Cameron har lanserat sin egen version. För de konservativa, vars största donationer kommer just från finansindustrin, är det en svår balansakt.

Men det politiska trycket för förändring är nu så högt att årets bonussäsong fallit offer för hårda krav på mer rimliga utbetalningar. I centrum står Royal Bank of Scotland, som var nära att sänka landets ekonomi och numera ägs till 83 procent av staten. Dess vd tvingades tacka nej till en bonus på drygt hundra miljoner kronor. Strax därefter blev hans företrädare Fred Goodwin, landets mest hatade bankir, fråntagen sin Sir-titel.

Allt detta har förändrat landskapet i bonus­debatten. Kritiska röster konstaterar att bonusar fungerar bra som incitament vid rent mekaniska sysslor – men förlorar effekt så fort arbetet inkluderar tankeverksamhet. Frågan är hur den typen av argument kommer att påverka företagens belöningssytem de närmaste åren.

Jon Pelling