LEDARE. Ondskans ansikte lyser mot oss i form av utsändningar från rättegången mot massmördaren Breivik.

Hans brott är diaboliskt, långt över gränsen till det uthärdliga, men hans agerande kan inte bara förklaras med en störd personlighet.

Om vi ska klassa hans handlingar som resultat av psykisk sjukdom eller inte råder det som bekant delade meningar om även bland sakkunniga.

Klart är ändå att den här typen av bestialiska mord, med den totala frånvaron av medkänsla, inte är något nytt. Många har häpnat över att andra världskrigets nazister så lätt kunde få människor att uppvisa en fullständigt bristande förmåga till empati.

I Bibeln och andra äldre skrifter finns otaliga exempel på i det närmaste utrotande heligt våld utan någon som helst medkänsla för dem som dödas.

Vad det handlar om är att diabolisera motståndarna till ickemänskliga varelser, där den från grannbyn, den med annan åsikt, religion, hudfärg ses som en ickemänniska.

Det är extremismens ansikte, det är Anders Behring Breiviks ansikte, vars hatbudskap inte kan förklaras som defekt, utan måste mötas med en starkt humanistisk motbild.