Sällan har så reaktionärt trams hoppat ut från en arbetsgivarföreträdares mun som när Vårdföretagarnas förbundsdirektör Inga-Kari Fryklund i dag på morgonen kommenterade Kommunals nej till medlarbudet om löner för privatanställda personliga assistenter.

Det pressmeddelande där Fryklund uttalar sig andas en djup chock över vad Kommunal gör mot dessa våra minsta i samhället, funktionsnedsatta och barn med medicinska behov som Kommunal inte tar hänsyn till med sin blockad av nyanställningar.

– Det kommer oundvikligen att drabba några av dem som har det svårast i samhället och är i behov av assistans för att kunna leva sina liv, säger Inga-Kari Fryklund.

– Det är oansvarigt av Kommunal att gå ut i den här konflikten.

Många trodde nog att denna typ av vulgärpropaganda var historiskt överstökad, men Vårdföretagarna och Inga-Kari Fryklund försöker uppenbart blåsa liv i föreställningen som sjukvård som ett kall, där väna kvinnor i vitt vårdar och tröstar, gärna gratis, och känner att ett leende från ett sjukt barn är lön nog.

Samtidigt betalas naturligtvis vårdinsatserna av våra skattemedel, vilket ska täcka kostnaderna för det behov som finns. De betalas inte av ett leende.

Men så länge Vårdföretagarna kan göda myten om sjukvård och omsorg som ett kall kan arbetsgivaren behålla mer av kakan själva.

Och det har de sannerligen gjort.

Lönerna för privatanställda personliga assistenter ligger i dag betydligt lägre än för offentliganställda.

Det är endast detta det handlar om: De privata vårdföretagarnas hunger efter ökad profit genom att låta lönerna släpa efter.

Inga-Kari Fryklund bör diskutera sakfrågan och inte hemfalla åt förlegad, otidsenlig och grotesk vulgärpropaganda.