»Ingen bestämmer över min tid«

Bertil Blues Johansson öppnar dörren till Lilla Bagis och slår sig ned. Det här är hans hemmaplan.

– Här sitter jag varje förmiddag, säger han.

Fiket och hörnrummet hemma i lägenheten är korsordskonstruktörens arbetsplats. På förmiddagen flätar han facit och på eftermiddagen faktakollar han och skriver in korsordet i datorn. Att göra ett korsord tar drygt en dag för honom.

– Jag brukar hoppa över lunchen. Den behövs inte. Ibland kokar jag dock några ägg hemma, säger han.

De som gör korsord till tidningar har haft olika åsikter om vad de ska kalla sig. Ungefär hälften vill kalla sig för korsordsmakare. Den andra hälften presenterar sig som konstruktörer.

– För två veckor sedan hölls världens första korsordskonvent i Linköping och en ny intresseförening bildades. Då pratade vi om vad vi skulle kalla oss. Många ville använda ordet makare, ungefär som krukmakare, ef­ter­som det anknyter till ett hantverk.

Bertil Blues Johansson föredrar dock att kalla sig korsordskonstruktör. Han tycker att det låter finare.

I sex år har han varit egen korsordskonstruktör. Han säljer sina kryss till bland Arbetet, Aftonbladet, GP och Dagens Nyheter. Innan han öppnade eget var han redaktör för en korsordstidning på Bonniers, men han har även jobbat som svensklärare samt på Posten. Fasta anställningar har dock aldrig passat honom.

Han säger att han är väldigt tävlingsinriktad och har svårt att säga nej. Dessutom har han en pedantisk ådra.

– Det verkar som att man straffas ifall man gör sitt jobb bra.

– Som lärare satt jag uppe och rättade prov till långt in på natten och jag la ned mycket tid. Men då fick jag ta hand om de bråkigaste klasserna.

– Och när jag jobbade på Posten så dröjde det inte länge innan jag fick ta hand om personalutbildning samtidigt som jag var gruppchef på kvällarna. Jag jobbade nästan dygnet runt, säger han.

Bertil Blues Johansson tycker att hans jobb som korsordskonstruktör är mycket bättre.

– Det är ingen som bestämmer över min tid, säger han.